Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än emellan detta och Harald, som hon mycket väl kunde se och
iakttaga. , \
»Nu knyter hon till bandet mellan oss och barnet», tänkte
Hilda och fortfor att stirra pä den gamla, som nu tog upp
barnet och började stänka vatten pä dess nakna letnmar. Hilda
ville med blicken följa hvarje hennes rörelse, men allt började
sammanflyta till en oredig tafla; hon hörde fortfarande gummans
entoniga säng, skymtade henne vid sin bädd och kände, huru
hon lade barnet på hennes arm, samt förnam en ljum, fin kind
intill sin egen; så slöt hon sina tunga ögonlock.
»Färdig... Gehen wir!»
Harald Levall spratt upp. »Underligt att jag kunnat låta
sömnen öfvermanna mig!» mumlade han dåsigt, då han såg
zigenerskan stå framför sig.
»Schlafen... sofva gut», hviskade hon pekande mot sängen»
där hans hustru låg inslumrad med barnet tryckt intill sig, så
att blott den lille runde nacken, betäckt af en barnmössa,
syntes. Den gamla uttryckte med brutna ord och lifliga
åtbörder, att hon ville ha tillbaka sin korg och h arskinnen, i
hvilka barnet hade legat, och Harald, som kände behof af att
snart komma i säng, gaf skyndsamt tecken, att hon skulle taga
korgen och gå sin väg, så att han kunde få stänga dörrarne
efter henne.
Då han kom tillbaka, släckte han genast lampan i
hustruns sängkammare och gick in till sig. I gryningen vaknade
han och säg med förundran, att han glömt att släcka sin lampa;
han hade för ögonblicket föga minne af nattens tilldragelser och
egnade ej en tanke åt barnet, utan lade sig åter till ro efter att
ha släckt lampan.
En matt solstrimma silade in genom hans nedfällde
rullgardin, när han åter vaknade, nu vid att höra sin hustru ropa
på honom och känna hennes hand med ett fast grepp kring sin
arm. »Harald, vakna då! Se, hvad vi fått!»
Han sattte sig häftigt upp och stirrade på henne. Iklädd
sin ljusa, vackra morgondräkt stod hon vid sängen med ett litet
barn på armen, och i blinken mindes han, att de skaffat sig ett
fosterbarn.
»Ja, Hilda, jag ser, att den lilla är vaken. Hon dricker
ju, så att det säger kluck i mjölkflaskan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
