Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ »Men sBr du då iöte dötta?» Hdn ryckte bort bainttrössau
och visade på en hel liten småskog af ljusa hårlockar. •. ■
»Flickan är ju guldhårig och blåögd lo sade hanhäpen.
»Dd såg ju själf i gir afton, att hon var brun som en hasselnöt?»
»Häxan har förhytt barnen i natt. Jag kan inte minnas,
att jag såg hénne gå sin väg, men du var väl vaken?»
»Naturligtvis, jag skutle ju följa henne ut*, svarade han
något osäkert. »Låt mig få barnet!»
Hilda lade det varsamt på hans arm. ’ < * - ’
»Det är en mycket söt flicka. Se hvilka granna ögon hon
har och hvilka ögonbryn!» sade hon och smekte barnet, som
fortfor att lugnt suga på sin flaska. i
»Mycket rarare än den bruna», afgjorde Harald.
’ »Men tror du, att vi utan vidare kunna behålla henne?»
»Nej, för tu... Nej, vännen min, det går ej för sig! Jag
måste genast upp och i kläderna! Valr snäll och säg till, att min
ridhäst sadlas, jag får i sporrsträck rida in till zigenarbyket.
Säg ingenting åt tjänarne om hvad som händt!»
Efter att i största hast ha druckit en kopp kaffe red Harald
Levall direkt till zigenarnes lägerplats. Redan på afstånd såg
han rök uppstiga från den glese furuskogen, och ■ han käride sig
därvid än mera eggad till en dust med den vördige höfdirigén.
Hån styrde hästen från vägen och rakt mot platsen; men blott för
att där tälten stått finna ett par högar af brinnande klader,
hvilka. två af förstadens arbetare voro sysselsatta att släcka medelst
påkastad snö, under det en skara linhåriga pojkar ifrigt
genomsökta hela lägerplatsen för att här och hvär finna bortkastade
kopparslantar. i 1 ■
»Det hade varit bättre, om stadens fruar skänkt. våra barn
de goda kläder, som tattarne bara emottagit för att bränna upp,
när de foro sin väg», anmärkte den ene arbetaren och drog fram
ärmen af en röd ylleklädning ur eldhärden.
»Ha de eljes gjort något ondt — jag menar, ha de stulit
något, innan de bröto upp?» frågade Harald. ;
»Det tror jag inte. Här pratas nu på morgonen om att den
stackars halfdöfva Garstedskan skulle i går kväll ha blifvit af
med den lilla tös, som hon blef tvungen att ta emot, när barnets
moder, dottern henDes, häromsistens gick bort ur världen. Men
min tro är, att det bara är någon, som vill skrämma käringen
till att ränna mindre omkring till grannarne; det är nog en af dem,
WigitrSm, Från Herresäten och Bondgdrlcr. 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
