Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under olika tider framtrftdt under skiftande former. En del
mycket gamla offerbruk och sägner jämte mänga namn på växter,
bevarade af folket, vittna om, att man såväl under hedna- som
medeltiden genom inre åskådning, intuition, bättre än nu kände
till — hvad skall jag säga? — växternas sj&lslif samt mera
intensivt erfor den växelverkan, som äger rum emellan detta och oss
människor. — Jo, det finnes^en dylik växelverkan, var säker därpå 1*
»Hör ej denna förmodan inom poesiens område, baron Adolf?»
»Naturligtvis, min vän, ty den äkta poesien innehåller ju
uppenbarelser om sanningar, hvilka ligga högt öfver
hvardags-förnuftets synkrets.»
Den gamle visade småleende på ett par bekväma stolar,
ställda framför en pyramid bildad af en mängd olika arter
ormbunkar, och föreslog att vi skulle taga plats där.
En stund satt han tyst och såg drömmande ut öfver den
rika växtvärlden, som omgaf oss. Utanför växthuset tjöt
novemberstormen; här inne var luften ljum, fuktig, mättad med vällukt.
Den omgifvande trädgården var kal, frostbiten och grå; här var
yppighet, grönska och ett lifligt färgspel, och då stormen en minut
höll andan, hördes det sakta plaskandet af den lilla fontänen:
Dropp, dropp, dropp på lotusväxtens breda blad.
»Sägnen om det oskyldigt utgjutna blodets inverkan på
växt-lifvet är en produkt, vunnen af en erfarenhet äldre än
—super-fosfatfabrikema», tog den gamle åter småleende upp ämnet för
sin tankegång. »Den uttalas till exempel i vissa af våra
ort-eägner, där örterna sägas ha växlat färg och nu åro röda i följd
— och till minne — af blodiga slag emellan stamfränder; den
framställes i berättelsen om Engelbrekt Engelbrektsons mord (ej
ett grässtrå vill växa på den fläck, där fosterlandsvännens blod
utgöts) och i den gamla visan om ’kung Valdemar den yngre’,
— Valdemar Seiers och drottning Dagmars son — som föll för
ett vådaskott på en jakt, heter det:
Herefter på Kefsnses skal stiyge den vind,
att ej sig kan bjerge der rå eller hind.
På Refsnaes, hvor för gr oed eg og bög,
herefter skal vokse kun hundelög.
For 8koven, som pranged på Refsnsös til forn,
herefter man neppe skal finde en tom,
Ak! ak! ak!
herefter man neppe skal finde en tom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
