Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Olga*. Sraret kom hastigt, o frivilligt, och hon blef röd
och förlägen vid den tankeföljd, som d&raf uppstod hos oss
båda. Jag tog tyst den unga vftxten från hyllan.
’Och här år en kraftig telning från en ftdel vinstock/ Fru
Cilia hade hastigt återvunnit siu fattning och pekade på en ranka,
som bredde ut sina blad öfver kanten på en större kruka samt
sträckte giriga klängen emellan grenarne på sina grannar, ett
par rosenträd.
’Det är Henrik1, smålog hon och lossade varsamt klängena
från rosenstjälkarna. ’Tag de två växterna med dig hem som
ett minne af barnen/
En stund stöd hon tyst; därpå sade hon blygt: ’Se om dem
hvsije dag, smek dem med dina händer, så växa de kanske. —
Och* — hon tog mina båda händer — ’bed för oss alla fyral*
Jag fick ej tid att framstamma ett enda ord, förrän hon
var borta, och jag återsåg henne ej före familjens afresa.
Olga grät häftigt i min famn, när jag ett par timmar
därefter sade henne far väl, men Henrik fröjdade sig synbarligen
öfver resan samt vid utsikten till ett mera omväxlande
lef-nadssätt.
De nästföljande månaderna for jag ganska ofta till Holmsta
och dröjde hvarje gång ett par timmar i växthuset, där jag
tyckte mig vara närmare Olga och hennes anhöriga.
Den stora akasian hade blifvit flyttad dit; trädgårdsmästaren
påstod, att hon nu skulle *krya till sig’, men skott efter skott
slog ut och vissnade bort, tills hösten kom och med den budet,
att ’morbror Otto’ aflidit; då hade växten förbrukat all sin
lifs-kraft och måste tagas bort...
Mina unga plantor *01ga’ och ’Henrik* trifdes och växte
under mina händers vård. — Jag begagnar med afsikt detta
uttryck, ty hvarje* dag strök och smekte jag dessa synliga minnen
af min kära, hvilka jag väntade tillbaka följande vår.
Men så skref fru Cilia till mig, att då broderns testamente
blef öppnadt, framgick af dess innehåll, att Henrik var utnämnd
till hans universalarfvinge, med villkor, att hans uppfostran
skulle fullbordas i Wien under en utnämnd förmyndares
öfver-inseende.
Denne man och hans familj voro dock ej, i fru Cilias ögon,
de mest lämpliga personer till att handleda en eldig,
njutnings-lysten yngling genom den österrikiska hufvudstadens många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
