Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kort, häftigt skall frän bandhunden underrättade
kvinnorna om, att husbonden var i antågande, och där kom han med
icke mindre än tolf manspersoner in pä gärden.
Här var allt som i vanligt hvardagslag: två drängar stodo
och sågade ved och rykt aren förde ut boskapen för att vattna
den vid brunnen.
»Jag tror, vi gå in i salen, go* herrar», sade. Lars Persson.
»Kvinnfolken ha åter börjat spinna nu eftér helgen, så där äro
blånor och sådant där framme i stugan.» — Han öppnade
långsamt Balsdörren och bad gästerna stiga in.
Middagen var förträfflig, och litet hvar kände sig glad till
sinnes, ej minst fader Lars, som man nog kan förstå. Han hörde
med undergifven min på länsmannens stickord öfver de sex
döttrarna och öfver sonen, som aldrig kom. Man kan tåla stick
-ord, då man har hämnden i beredskap.
Just som man skulle gå upp från bordet, sköt Lars en bit
papper och en blyertspenna till häradshöfdingen. »Ah, var så
bra, herr domare, och skrif upp sitt namn på lappen där! Jag
har orerat och liksom disputerat med Håkan i Asphult om den
saken, och nu skulle jag gärna vilja ha skriftligt på,’ hvem som
har rått», sade han utan att blinka.
»Kan jag tjäna Lars Persson med så litet, så gfirna detl
Jag har en hel hop namn ska’ jag säga.» — Den unge mannen
tog blyertspennan och skref Ab. Er. Mat. Karlsson.
»Så har han, dal’n i mig, rätt! Det här får jag visa mor!»
Lars nappade till sig papperslappen och skyndade in i stugan.
»Se här, mor! Pojken ska* ha samma namn som vår domare
och vår kung till på köpet, ty vi ta bara bort son’et, så blir det
Karl. Hit med skrifdonet, så skrifver jag nu namnsedeln!»
, Och eå ritade fader Lars med styfva fingrar på ett fint
bref-papper: »Abermat Karfa och lämnade så papperet åt sin svägerska,
som stirrade på bokstäfverna.
»Det var ett ovanligt namn det första: »Aber—aber—mat»,
sade hon, »han får väl kallas för Karl.» Modern svarade ejt
hon upprepade halfhögt: »Aber—aber—mat», och fadern var
redan inne igen hos sina gåster.
»Vi skulle vilja hälsa på värdinnan och tacka henne», sade
hdradshöfdingen.
»Ja, och på dina sex pojkar — nej, fiickor är det ju», inföll
länsmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
