Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott husmodern dristade sig att i enram med gubben nämna
hans familj, men det skedde blott, när hon nödgades uppmana
honom att, hellre än att snatta åt barnen, öppet mottaga lifsmedel
åt dem och deras mor. Men äfven i sådana ögonblick förnekade
Mark tillvaron af sina söner och deras mor; det var rent af en
fix idé af gubben.
Denna höst hade bonden utan vidare tagit Marks äldste
pojke i tjänst; han skulle hjälpa fadern med kreaturens vård.
Nu satt gossen midt emot denne på frambånken, men Mark gaf
honom ej ett ord eller en blick; ingen hade någonsin sett gubben
förråda, att han kände den nye stallpojken, och denne låtsade
sig ej känna Mark annorlunda än som gårdens ryktare.
Flickans blick föll på denne fattige pojke, som nu med
häpna blickar såg den stora glänsande silfverkannan på väg till
fadern, och en hastig tanke föll henne i sinnet
»Skål, Anders! Drick mig till på min födelsedag!» sade hon,
skrattande åt pojkens gapande förvåning, när hon räckte honom
kannan och han i dess glänsande lock såg sitt eget trubbiga
ansikte.
Husmodem hostade lått, flickan blef hastigt allvarsam, tog
kannan från den lille och gick bort till gubben.
»Lycka till en god jul, ett godt nytt år, lycka och välsignelse
och allt, hvad som kärt är!» sade hon på öfligt vis och utan att
se på den för henne så motbjudande gubben.
Han hade aldrig plågat svara ett ord på hennes lyckönskan;
nu spratt hon häftigt till, når han på sin högsvenska dialekt med
darrande röst sade: »Gud signe och skydde henne i alla hennes
lifsdagar!»
Då såg hon upp i den gamle brottslingens ansikte, dår de
oroliga ögonen, fulla af tårar, mötte hennes. Sedermera var hon
aldrig rådd för Adam Mark.
* *
•
Ännu fyra julaftnar firade hon och gubben deras namnsdag
tillsammans, och under denna tid kom ännu en af gubbens
tillväxande söner att sitta på frambånken vid julbordet Men när
julringningen följande år klang öfver nejden, stod allt husfolket
samladt kring Adam Marks öppna likkista, där han hvilade i sin
bländhvita dräkt, öfversållad med buxbomskvistar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
