Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stridande ha kommit helt nära jordvallen, där några
kraftiga stånd bolmört gro på en afskrådeshög. Den främmande
bryter en af dessa kvistar, ser skarpt in i dess gula, strimmiga
blomkalkar, ritar så med sitt paraply kabbalistiska tecken i
trädgårdsgångens sand samt börjar halfhögt med entonig ståmma:
»Tegneta ab ono dika årepa saloria rotas Beliak Belsebub
öfverst Lust/er diabolus asonaus, med alla deras mäns under-
hafvande.»–Längre kommer den främmande ej, ty darrande
i hela sin platta kropp, griper den kloka tag i henne.
»Människa, hvad tar hon sig till! Och utan att draga cirkel
kring oss 1» hviskar hon hest och ser sig rädd omkring; hon väntar
synbarligen, att en hel skara mindre solljusa andar skall slå ned
i trädgården.
»Kan jag na mot skälig ersättning få se i mor Lings bok?»
spörjer den främmande tyst.
»Det är mer ån lifsfar ligt, människa, som hon går till
väga», upplyser mor Ling, alltjämt seende sig omkring och sneglar
in emellan flåderbuskarne.
»Länsmannen får ingentiDg veta —»
»Tror någon, att jag år rådd för sådan t!o afbryter hon,
fattande mod, då endast den rödstrimmige katten och den
ving-klippta kajan prassla ibland buskarne. »Mor Nilw Lars kan
vittna, hur det gick den förre länsmannen, som hade ett snedt
öga till mig. Hvem måste dit och läsa bort hans svarte
giktvärk? Eller hvem blef kallad till en annan befallningsmans
dotter, som af onda människor blef narrad att låna ut sin gröna
myrtenkrona till en annan brud, inte fulla tre dagar efter hennes
eget bröllop? — Nämndemansmor vet, hur mannens kärlek blef
tagen ifrån henne genom detta, och hvem återvann den åt
henne?»
»Mor Ling har visst en märkvärdig bok. — Gå vi nu ia
i kammaren och titta i den?» föreslår gästen lifligt.
Ett uttryck af rädsla far åter öfver den kloka gulas ansikte,
men lämnar strax rum för en viss beslutsamhet. »Jag har min
kunskap i bara minnet», försäkrar hon och kilar snabbfotad ännu
en gång in i stugan.
När de två gåsterna på ett passande sätt följa efter henne
in i det gröna skimret, hvilket nu blifvit mycket mörkare, finna
de henne i färd med att tända rökelse under näsan på den
blodlösa flickan, som fått ett krampanfall. Dörren till kammaren
Wiffttröm, Från Htrrttåitn och Bondgårdar. 56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
