Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållit så innerligt, så varmt af nägon, att minnet af de känslor
jag erfor, då jag läste hans bref, ännu värma mig såsom ett
solsken genom ett färgadt fönster värmer och... kastar härliga
reflexer.»
Bordsällskapet såg undrande på henne. Man hörde på den
lätt vibrerande tonen, såg på den lindrigt skälfvande underläppen,
att hon talade om verkliga fakta, och dock låg där ett leende
i de stora, öppna ögonen.
»Hur gammal var fröken Hejde, när... när detta skedde,»
frågade kapten Lentz nästan lifligt.
»Tio år ungefär», svarade hon enkelt.
»Tio år! En barnkurtis, som du minnes, det var lustigt»,
utbrast värdinnan.
«Barnkurtis, fy då! Nej, det var något helt annat. Men
hur går det med den utlofvade berättelsen om kulörta
konungadöttrar, herr kapten?»
»Tala ni först om de där reflexerna, fröken Hejde! Ar ej
herrskapet ense med mig däri, att har man sagt a, bör man äfven
säga b? Har fröken öppnat minnets dörr på glänt och därmed
gifvit vår fantasi en så stark eggelse, så...»
»Ja, det är rätt! Upp med den eljest så väl tillbommade
dörren till templet, Maria! Hvem kunde tro annat, än att det
var. ..»
»Alldeles tomt», ifyllde fröken Hejde, när värdinnan satt och
vägde på meningens slutord. »Det är ej gärna, jag skiljer mig
från detta minne genom att låta det flyga bort på ordets vingar,
men kapten Lentz* yttrande om den enda bestämda punkten på
en urblekt minneetafla stämde fullständigt med denna min erfarenhet.»
Det låg något af bön om ursäkt i tonen.
DJag var som eagdt tio år, då jag tillbragte en sommar på
en landtgård och i en nejd, af hvilken jag ej bevarat annat i
minnet än en gårdsport, som var svår att öppna och stänga, samt ett
vidsträckt fält med lin i blom, blått och böljande som en
insjö.»
»Lin! Var det i Skåne eller...»
>Det sSger jag ej, kapten Lentz. fast jag ju nog senare
namnfäst stället, och äfven personerna, hos hvilka jag var gäst,
åro mig nu kända till namnet; det ver en kvarnägare Nilsson,
som egde gården med den tunge porten. Samtidigt med mig
hade Nilssons ännu tre sommargäster, en trettonårig flicka, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
