Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»H varthän?» Hon fick med möda fram detta enda ord,
ty hon erfor en känsla, som om en iskall hand klämt i’ hop
hennes hals.
»Till Frans Malms syster Helena; hon bor nu ensam.
Mannen söker sig just en ny bostad och frågade mig, om ej
du hade lnst att gifva honom mina forna rum.»
»Men, Hugo, (lå! Ar du galen! Vi äro ju makar inför
Gud och Terlden!» frampressade hon i namnlös ångest.
»Jag tycker inte det», svarade han bittert och tilläde skarpt:
»Hvar är det, som de orden stå: Kunde än en moder förgäta
sina barn r»
»Hugo — Hugo — du ville ju själf! — Hugo, för himlens
skull I»
Men han var redan ur rummet och borta.
Nästan vansinnig af ångest rusade hon ut på gatan med
bart hufvud och morgonskor på fötterna. Hon ville springa
efter honom, slita honom med våld från denna Helena Malm,
som alltid svärmat för hennes Hugo. — Hon skulle!–
Nej, icke ensam skulle bon komma för att återfordra sin
make; hon måste ha sina barn med sig! Deras böner förmådde
han ej motstå; han skulle återvända till hemmet, där de skulle
behålla sina små älsklingar. — Hur hade hon så länge kunnat
lefva utan dem!
Hon vände om för att springande uppnå den stora
uppfostringsanstalten, men det föreföll henne, som hon fått bly vid
fötterna och andedräkten tröt, så att blott ett skarpt hvinande
ljud kom öfver hennes torra, halföppna läppar. Herre Gud,
hvad den vägen var lång! Hade hon tagit miste om gator? —
Hördes där ej rop och larm, liksom från barn, som leka i det
fria? Jo — nej — jo, där ligger ju den stora
byggnadskom-plexen!–
Ändtligen, ändtligen är hon där!
En skara barn leka på den af sykomorer beskuggade
gårdsplanen.
Emmas ögon flyga girigt öfver de olika barngrupperna för
att finna sina och Hugos barn. Men antingen var hon allt för
upprörd för att kunna se klart, eller också’hade barnen vuxit så,
att hon ej mera kände igen dem. Kanske att de ej voro dår
ute? De måtte vål ej vara sjuka?–
Ångest och blygsel öfverväldigade henne, då hon nödgades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
