Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå fiam till en främmande dam — troligen en lSrarinna — och
fråga henne -efter eina små, efter sin son Birger och sin dotter
Elsa. Hon tjekte dock, att det var en lättnad att kanna göra
dessa frågor på ett främmande språk. — Hemma i Sverige knnde
någonting sådant ej ega ram, atom på barnhusen.–
»Birger — Elsa, det är svenska namn, och sådana ha vi
änna icke många här — på sin höjd ett par tjog.» Damen tog
upp ett ficklexikon, tryckt med ytterst fina stilar.
Emmas ångest Ökades, under det damen bläddrade i boken
och halfhögt mumlade: »B-a, b-e, b-i–»
Om hon toge fel och tillförde henne ett par främmande barn? —
»Nummer 795 Birger Brunn — E, e-f, e-k, e-1, Elsa Brunn,
nummer 2,328. — Herr statsvaktmästare, för hit de två nämnda
barnen! Lekplatserna 6 och 9.»
Hvilken pinsam väntan för modern! Hon vågade ej se upp.
Visste månne denna dam, att hon var gift?
Andtligen kom tjänstemannen marscherande med en
sjuårig gosse och en femårig flicka, båda så lika Hugo, att Emma
i dem på ögonblicket igenkände sina barn.
Hon sprang fram för att omfamna dem.
Gossen vek så häftigt åt sidan, att modern snafvade och
var nära att falla. Flickan brast i skratt och slog från sig med
båda händerna, när Emma ville fånga henne.
»Kännen I ej eder mamma?» sade Emma med gråten i
halsen. »Birger, mitt eget kära barn, Elsa, min yngsta, min
ögonsten, kom, kom, I skolen följa med mig till pappa!«
Den främmande damen betraktade scenen med samma
uppmärksamma intresse, som vetenskapsmannen betraktar ett nytt
vetenskapligt experiment, men rörde sig ej ur fläcken.
»Mamma, pappah utbrast gossen med djup ovilja. Sådant
där bosch existerar endast i gamla stater.»
»Ja, och vi höra inte till de där. Här leka vi blott en lek
som heter: Gamla världen, och där kommer alltid en sådan där
löjlig fru och vill kyssas och befaller så tokigt, och barnen låtsa
då, att de äro så omänskligt dumma, att de lyda mamman,
förstås. Och så har käringen alltid en pappa i hälarna, en lika
löjlig figur», berättade flickan ifrigt.
»Men jag är er verkliga mor, barn.»
»Ja, hvad betyder det? Tror ni kanske, att kattungar eller
hundvalpar eller något slags djur springa efter deras mödrar
sedan de äro så här stora?» svarade Birger i torr, lillgaramal ton.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
