Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de -ej tagit någon kvinna om bord; han talade till främlingen,
men bon bara skrattade och pekade ned mot de hvitskummande
böljorna.
Styrmannen blef hemsk till mods och rapporterade saken
till kaptenen, som menade tro på, att karlen antingen vore
drucken eller sig i syne. Men han följde dock med sin
styrman, .som bad honom själf komma och se på den underliga
gästen. När de två månnen kommo fram till platsen, där hon
suttit, sägo de henne glida nedför trappan till kajutan, och efter
henne ringlade sig en lång, glimmande fiskstjärt, till hälften
dold af hennes hafsblå kjortel.
Då visste de båda männen, att hafsfrun kommit om bord,
och styrmannen fruktade storligen, att detta bådade storm,
haveri eller kanske skeppsbrott och fullständig undergång.
Men Wasserayin eade, att det kom an på, hur denna gåst
blef bemött af kapten och manskap. Trifdes bara hafsfrun om
bord, gaf hon kloka råd, god vind och lycka under seglatsen,
och han trodde sig förstå, hur hon skulle behandlas.
Detta visste han nog också, ty såväl denna resa, som många
därpå följande, blefvo mycket lyckosamma, och jämt var
hafsfrun med. Det sades också — men helt tyst — att hon under
ett par vintrar, då drifisen hade skrufvat sig upp till väldiga
staplar på stranden nedanför Högaberg, varit synlig på
Wasser-mans gård, sedan han kommit att uppehålla sig där i
vinter-hvila.
År efter år gick och kom, men allt jämt uppenbarade sig
hafsfrun på Wassermans skuta. Hans gamle styrman omtalade
för min far, att kaptenen började bli illa till mods öfver hennes
efterhängsenhet, och att det var hon, som vållat, att hans hår
blifvit gröngrått som hafvet.
Så hände det en höst, att han låg på redden där ute för
att proviantera. Då blef han bjuden till ett festligt lag uppe i
staden och såg där en fager, underbart ljus och mild flicka, som
genast vann den vidt befarne sjömannens kärlek. Där skålades
och dracks för kaptenen och hans lycka, och när kaptenen sent
om natten steg från skeppsjullen om bord på sin skonert, var
hans hjärta upptaget af den väna flickans bild, men hans
huf-vud var hett af vin.
Hafsfrun var fjärran från hans tankar, den stund han nu
inträdde i sin kajuta, men då fann han henne liggande i hans koj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
