Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m hvad som lades fram för hennes blickar, och hon bevarade
Uttt sin stolta frihet.
Modern triumferade, ty tre gånger hade ung Gunborg haft
lysande tillfälle att visa, att hon frivilligt föredrog sin tjälfvalda
verksamhet framför hustruns kall.
’ Och nu var hon tjugutre år; Vivica och hon behandlade
hvarandra som två systrar, hvaraf den äldre vanligen i smått ger
efter för den yngre. Deras samlif var fullt af den glädje, som
hvilar på allvarets grund; hvarje skämt, som föddes i den enas
tanke, fick äfven lif i den andras, och det var svårt att säga
hvilken af de två, som mest fyllde hemmet med skratt och jubel.
Båda hade de nu sett sig om i vida v&rlden och funnit den
vara ganska god — att se på, men de hade sin egen speciela
vftrld att lefva i, och dftr höllo de båda god vakt, så att endast
vissa utvalda insläpptes däri. Ingen hade ännu dristat sig lyfta
förhänget till själfva helgedomen.
Hvem kunde väl ana, att doktor Berg, främlingen, skulle
bli templets öfverstepräst? Gunborg träffade honom först, och
då hon vid hemkomsten nämnde hans namn, rodnade Vivica och
sporde blygt efter hans ålder.
»Han är icke ung; du får se honom i morgon hos
professor W.»
Hvad Vivica längtade efter fru W—s bjudning! — Berg
och hon möttes, sägo på hvarandra, pröfvade ett småleende och
vågade ett skämt. Hennes smittosamma skratt satte lif i hela
sällskapet. Sedan skötte det sig någorlunda själft, och de två
utbytte allvarsamma, vfirldsförbättrande tankar med hvarandra.
Gunborg var icke tillstädes, ty det var blott en bjudning
för äldre personer.
»Nä, är den doktorn lik mängden,» frägade hon dagen därpå,
nir fru Vivica undvek att nämna honom.
»Det är för snart att afgöra.»
»Du plägar eljes tämligen rätta dig efter första intrycket.»
»Hur ofta har du varit tillsammans med honom där ute
på Åshög?»
»Jag träffade honom ju dagligen, han anställde
vetenskapliga forskningar där i näjden.»
»Och därom har du under tiden ej skrifvit ett ord!»
»Vi bruka ju aldrig att brefväxla om vära manliga
bekanta.»
Wigitröm, Från Hrrruäten och Bondgåråmr, 58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
