Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickor, som Iftrde sig hushållsbestyr, en gammal ritlårare, som
hade haft böjelse för att se flugor, dår inga sådana funnos; en
lungsiktig fru, som skulle andas barrluft; flere pensionärer såg
jag icke till under de första dagarne.
’Vi få snart vår och fjärilar i mängd’, tröstade mig
värdinnan med sitt ärliga, godsinta småleende. ’Hår kommer våren
med nattsnälltåg; kanske en morgon i denna vecka ha vi honom
här i hela sin unga glans.’
Hennes spådom slog in. Femte morgonen efter min ankomst
väcktes jag af jublande fågelsång, och utanför mitt fönster stod
det gamla päronträdet fullständigt betäckt med blommor. Det
var som ett rent underverk, en sagolik förvandling af hela
landskapet: h varje tufva emellan stenblock och hällar liknade antingen ett
smycke af glänsande guld med strålande diamanter, eller en pösande
hvit sammet skudde med röda stänk af nyutslagna fågelviskor öfver
hvitsippornas daggiga kalkar.
Jag var verkligen i sagostämning, då jag nu på skogsången
såg ängsbullen halfgräddad sträcka sitt blomskaft högt öfver
pri-mula veris samt vid att känna de blommande häggarnes starka
ångor blandas med furuskogens doft och med ångorna från de
nyplöjda åkertegarne.
Fjärilar och aüdra lDsekter fanns där nog; men då jag icke
fann dem, jag företrädesvis sökte, förgrep jag mig icke på något
lefvande, utan vånde med oskyldiga och rena händer åter tillbaka
till länsmansgården för att åta frukost.
Då stod plötsligt framför mig i matsalen ett species af
arten Homo, som jag visserligen förr mången gång sett renodladt
i storstädernas finare socitet, men aldrig förr ån nu hade jag
sett en af dessa varelser i skyddande förklädnad ute på rama
bondlandet.
Värdinnan presenterade: ’Herr Macklund, vår gamle
stamgäst’, men mitt första intryck af honom var, att han hörde till
de fjärilsdödande getingarnes familj.»
Berättaren gjorde en paus och lät blicken vandra bort till
kakelugnen, dår den modärn blifna leken »flirtation» kommit i
full gång, medan falaskan lade sitt grå täcke öfver den utbrunna
brasans glöder. Mannen, som satt till hälften dold af eldskärmen,
reste sig hastigt upp från sin nedböjda ställning, när det så dir
med ens blef tyst i rummet.
»Macklund var ett problematiskt subjekt, det säg jag genast,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
