Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under hemvägen talade flickan ej ett ord, svarade icke på
moderns^ tillltal, utan satt bara och stirrade rakt framför sig.
Hemkommen störtade hon in till fadern, och med en gräDslös
häftighet förebrådde hon först honom hans bedrägeri och sedan
modern, för det hon narrat henne och låtit henne tro sig vara
fostermoderns eget barn.
Nu var med ett slag lycka och frid försvunna ur detta förr
så sorgfria hem. Ros-Maries besinningslösa beskyllning mot
fosterfadern blef till en fullständig trosartikel för Nora. Nu stodo
många ting, på hvilka hon förr aldrig lagt vikt, i en hemsk
belysning för hennes djupt upprörda själ, och det var hennes fasta
öfvertygelse, att maken under början af deras äktenskap varit
henne otrogen.
Det hjälpte icke, att han sökte tala förnuft med hustrun i
denna sak; hon höll sig envist fast vid det faktum, som han var
för sanningskär till att förneka, att han kände namnet på flickans
mor, och då han vägrade att säga henne det och då faster Mina,
som känt hemligheten, nu var död, så fanns ingen, till hvilken
Nora kunde vända sig för att få fullt ljus i denna sorgliga sak.
Nu i sin vilda sorg, då hon hvarken visste, hur hon skulle
kunna lefva tillsammans med mannen, som hon föraktade, eller
Ros-Marie, som undvek både honom och henne, skref Nora till
sin förnäma syster och anförtrodde henne i detalj hela
förhållandet.
Svar på sitt bref fick hon ej, men fram på våren kom ett
rent oväntadt besök. Familjen hade just lämnat middagsbordet;
Alarik satte sig som vanligt med sina nya tidningar i sin
hustrus arbetsrum, Nora tog sitt broderi, man ville för tjänstfolkets
skull så mycket som möjligt dölja den söndring, som uppstått.
Men Ros-Marie hade denne dag som alla andra gått från bordet
in i sitt rum. Hon undvek jämt att vara ensam med någon af
föräldrarna.
En täckvagn körde upp till trappan.
»Gästgifvarens bästa ekipage,» sade Alarik och såg ut genom
fönstret. »En elegant dam, är det någon som du känner, Nora?»
Hon svarade ej på mannens fråga, men reste sig långsamt
upp för att gå emot gästen, då denna ryckte upp dörren och
med utropet: »Älskade syster, här har du mig själf i stället för
det bref, du väntat!» flög emot henne.
»Mary, du, du själf!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
