Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, hon ser väl hästen!» tjöt gossen. »Gästgifvarens
egen hflst!»
»Var du ensam i släden,» frågade åter Ingeborg och
nSr-made sig det kullstjälpta åkdonet.
»Han är icke där, han flög ner någonstans och jag kan
inte ensam få upp hästen,» snyftade skjutspojken.
»Låt hästen vara i fred» tills han blir lugn, han står i
mjuka drifvan! Visa mig genast hvar du tror människan ligger.
Skynda på! Ulla, hitåt!»
Hennes säkra sätt inverkade på den förskrämde gossen,
som nu visade en noggrann kännedom om terrängen, ty efter
En kullstjälpt släde med hästen nedsjunken i en drifva — (Sid. 915)
en orienterande öfverblick, vadade han med en viss säkerhet
fram emellan de stenblock, som lågo uppvräkta på branten,
och dök ned i en större fördjupning efter något upptaget block.
»Han är stendöd,« tjöt han till.
Ingeborg var i hack och häl efter; hon puffade pojken åt
sidan och böjde sig ned öfver den förolyckade. — »Ulla, kom
hit ner! han är bara afsvimmad; vi måste försöka att återkalla
honom till sans! Hör upp med ditt tjut, pojke, och spring,
allt hvad du orkar, till Norrbydal — du. vet nog, hvar gården
ligger — och skaffa hit ett par drängar för att hjälpa upp din
häst», slöt hon med en glimt af humor i tonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>