Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nHvad mina skuldror och hela kroppshydda beträffar, så
är den mera omf&ngsrik än diu. — Nu kommer läkegubben
från patienten 1 Tror du, att Arp också tager mig för främsta
personen här?»
»Han känner ingen af oss. Och jag skall säga ett par
ord till Greta om saken.»
Ulla lutade sig med stor värdighet tillbaka i en emma,
när gubben klef in i salongen. »Nå, min käre Arp, hur är det
nu med sjuklingen,» sporde hon en smula nedlåtande.
»Pasjenten är det ingen fara med, men herr frun —’
ursäkta herr fröken, får se till’en i natt. Det är en gift man,
kan jag se på vigselringen och den andra fröken, som sa’, att hon
lärt sammaritkurs, får se till’en, när jag är på något annat håll
förhindrad. Det är öfrigens en fin herre, som heter Knut Vidolf,
sa’ han, när jag sporde, och till yrket jordbrukare. Hans resas
mål var Vestemäs, och jag dividerade för mig själf, att han vill
söka den lediga förvaltareplatsen hos gamle baronen.»
Ingeborg rörde, otåligt bland planschverken på ett bord,
så Ulla ej längre vågade ställa hennes tålamod på prof. »Godt,
min gubbe», afbröt hon. »Hur länge månne jag kommer att ha
honom här? Gör er flit, jag skall ersätta er, om så skulle
be-höfvas. Ingeborg, var god se till, att Arp — ni heter ju så? —
Arp blir ordentligt välfägnad.»
Ullas sätt att utföra sin rol föreföll Ingeborg så lustigt,
att hon med möda kunde hålla sig allvarsam, när hon lotsade
läkegubben in i matsalen och ställde om en god middag åt
honom.
När Arp efter många tacksägelser och hälsningar till
»hennes nåd, herr fröken», tagit far väl af Ingeborg, gick denna
något försonad med den objudne gästens närvaro i hennes hus
tillbaka ut till Ulla i salongen. »Det blir eu nödvändig
höflig-hetsgärd, att värdinnan nu gör sjukbesök hos sin gäst. Kanske
han behöfver riktig läkarevård. Dessutom är det ju julafton
och de fiesta människor lära ju denna kväll hysa en viss fruktan
för ensamheten, du förstår. Vi två få väl skiftesvis vaka öfver
honom i natt, ty ingen af pigorna duger till att vårda en sjuk.»
»Jag skrider genast, i hela mitt majestät, in till honom!
Skön solgud, som i stället för att köra med flammande eldspann
inom snökastellets murar, kommer hit med afbrutet ben och —
vigselring, men jag skall ändå vara nådig mot honom!» Ulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
