Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNÖBEFÄSTNING
949
profvade åtskilliga lustiga miner framför en spegel, svepte en
schal kring sin knubbiga gestalt och skred ut.
Främlingen hade blifvit nedbäddad i ett af de trefiigt
möblerade gästrummen och låg nu och såg med dystra blickar på
de snöhöljda tråden utanför hans fönster. Ulla hade sakta
öppnat dörren; han märkte henne ej, förrän hon trädde fram i
rummet; då spratt han till och gjorde mekaniskt en rörelse för
att sätta sig upp. Ulla skyndade fram till sängen. »För all
del, herr Vidolf, ligg bara stilla! Säg mig, hur det står till
och om herr Vidolf önskar, att jag skall sända efter läkare.
Inte! Gubben Arp är berömd som benläkare.»
»Har jag kanske nöjet se husets värdinna? Arp sade mig,
att jag blifvit en objuden julgäst hos–» han talade med
matt stämma liksom sökande efter ord; blott då UJla nämnde
honom vid namn, hade hans bleka ansikte lifvats som af ett
svagt leende.
»Hos fröken Norrby», hjälpte Ulla honom. »Gubben Arp
har sagt oss — mig och min väninna — edert namn, och nu
skall ni vara snäll sSga mig, om ni skulle finna det trefiigt, om
vi på julafton superade här inne tillsammans med vår gfist. —
Nej, nej, nej inga tacksfigelser! I ett sådant här ensligt
snö-kastell är ett oförmodadt besök — hm! — Jaså, bara en kopp
té och ro.» Ulla kände plötsligt på sig, att Ingeborg skulle
varit föga belåten med det sätt, hvarpå hon utfört rolen af
värdinna; i sin förlflgenhet böjde hon stelt på hufvudet och
seglade ur rummet.
Ingeborg vakade hela natten öfver honom. Han låg tyst
med slutna ögon; då och då försjönk han i orolig slummer,
spratt så upp, såg ett ögonblick upp med en bekymrad blick
och slöt så åter till ögonen; endast när Ingeborg räckte honom
läskedrycken, sade han ett par ord om, att han befann sig
tämligen väl. Fram på morgonen sof han lugnt och hårdt; då
öf-vertog Ulla vården, med den tysta föresats att bättre iakttaga
husmodersvärdigheten, ifall främlingen skulle vakna.
Arp återkom tämligen tidigt följande morgon och
förklarade sig helt belåten med sin »pasjent», och fram på förmiddagen
gick Ingeborg in för att se om gästen.
Då hon inträdde, lade han från sig ett större fotografikort,
som han hållit i handen; han såg nu kryare ut, men bekymrens
— eller kanske so-gens skugga låg fo:tfarande öfver de vackra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
