Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vittnade, att det var en djup rörelse, som kväfde fortsättningen;
deras ögon möttes en sekund, och så blef Ingeborg ännu blekare
än han. Med en stum handtryckning tog han farväl af sin
samvetsgranna vårdarinna och gick ut till den väntande, väl
ombonade släden, där gubben Arp stod bredvid kusken. Trafvaren
satte sig i gång, slädbjällrorna klingade rytmiskt, Ulla vinkade
med sin våta näsduk, och snart försvann åkdonet mellan de
slokande granarne i vägkröken.
Med en nästan stönande suck vände Ulla sig om för att
till Ingeborg uttrycka sin djupa saknad, men Norrbydals
härskarinna hade lämnat rummet.
En stund därefter kom hon in och fattade sin sömnad.
»Ulla du», sade hon hastigt, som om hon ville förebygga något
yttrande af henne, »jag sände i dag bref till dina systerdöttrar
och bjöd dem komma och tillbringa några veckor hos oss och
njuta af det härliga slädföret, så länge det räcker. Vi kunna
väl dessutom hitta på några andra förströelser för flickungarne.
Jag har äfven bjudit hit Laura Busch, men jag skulle helst se,
att ingenting nämndes om vår objudne julgäst, jag afskyr prat
och kommentarier —.»
»Men, Ingeborg dål En gift man! Och jag, som så gärna
skulle låtit mina vänner veta, att jag under några veckors tid
svängt mig som själfhärskarinna på Norrbydal. — Nej, snälla
Ingeborg, blif ej ledsen! Jag skall sannerligen ej för någon nämna
ett ord om den rara människan,» försäkrade hon trohjärtadt, då
Ingeborg hastigt vände sig bort.
« •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
