Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Petter ook Pär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När tvillingarna blev äldre, berättade hon för Petter denna
här historien om Pärnilla ock predikade för honom, huru stor
olycka det var att ha fått en s&dan fläck på sig. Ock hon
föreställde Petter, att det lika lätt kunnat hända honom, i fall
ruset genast fallit på barnmorskan. »Stackars Pär», sa Rägnel,
»har fått de bästa gåvorna av er två. Han kan hela vår gamla
visbok utantill, så det kommer klart som vatten från honom.
Han kunde ha blivit både präst ock riksdagsman, om han inte
varit Pärnilla först. Men detta lägger liksom en black kring
hans ben ock en kvarnsten kring hans hals», sa Rägnel.
Ock när hon slutligen låg i sin helsot — sönerna var då
på deras tjugeförsta år, så hon gick inte från dem i deras
omyndiga ålder, som min man, den fyllesnuten, gjorde vid våra tre
barnsmulor — ja, då kallade hon fram Petter till sin
spar-lakanssäng — hon hade fått rena hålsömslakan om morgonen,
för prästen skulle hämtas till hänne — så bad hon Petter, att
han skulle visa sig vara en riktig karl genom att i allt
beskydda Pär ock giva efter för honom, som hade en så stor
oförrätt att bära genom livet. Till slut måste Petter liksom
avlägga trohetsed mot Pärnille-Pären.
Jag tjänte där nu som störstpiga ock höll väJ med
hugge-Nils, den suputen, som jag fick tids nog, fast jag(då tyckte, att
tiden rände från mig med min ungdomsblomma. Rägnel
kallade mig fram, där hon låg med händerna på sängdynan —
jag minns så grant, att det var den stora vita ulldynan med
högröda ock gröna halvränder ock pösande full av fjäder. Ock
hon liksom tog mig till vittne på att Petter i allt skulle tjäna
Pärnilla, liksom Laban tjänade Jakob för Rebecka.
— Men han förtjänar inte all den godhet ock trohet, som
Petter honom bevisat haver, allt ifrån den tid jag bar dem på
mina armar, sa jag — för jag kan också tala grant, när så skall
vara, ock Lusse är inte alltid så galen, som hon gör sig. Men
då tog Petter i ock sa, att där på hela jordens rund inte
fanns en sådan bror som hans, ock att han inte bättre begärde än
att ^jäna honom ock jälpa honom att bli så berömd ock ansedd,
som han för sina stora gåvors skull förtjänte att bli.
»Bär honom på din rygg, som en full tunnesäck, han skall
nog hänga på», tänkte jag säga. Men så satte sig Rägnel, som
på tre dagar inte kunnat flytta sig, upp i sängen ock sa med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
