Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Petter ook Pär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den är pft tryck! Pär kan inte ha del däri! säger
Petter häftigt.
— Kanske du dA! Men dA skulle du ha aktat dig för att
tala om trohet, svarar då Johanna. Jag har fAtt visan av Pär.
Ock nu adjö med dig, gA du till Boel, där är din plats. Ock
därmed sätter Johanna av frAn källan, ock alla töserna efter.
Nu fick Petter rent besked av pojkarna, ock alla var ihop
med honom, att han skulle gifta sig med den stackars Boel.
Eljest var hon rent utskämd för hela sin tid. Han bet ifrAn
sig, bäst han kunde, ända tils han hörde, att folk känt honom
pA hans söndagsmössa. DA blev han blek ock tyst, vände sig
bort ock gick hem.
Pär kom sent hem, ock om bröderna talades vid samma
natt eller dagen därpA, skall jag lAta vara osagt. Men flera Ar
därefter fick jag veta, att Pär under grAtande tArar bekänt sin
synd för brodern, men bett honom, för Guds skull ock moderns
skull, inte röja honom, för dA gick han hällre i sjön. Han lät
Petter förstA, att det var en sA till vida avgjord sak, att han
skulle gifta sig med prästbondens Johanna, ock att bAde han
ock hon bleve evigt olyckliga, om de inte fick varandra.
Boel hade länge hängt efter honom, värre än Potifars hustru
efter farao. Ja, sickna historier han kunde skarva ihop, det
Pärnille-fanskapet — jag skulle inte sA illa säga pA hans döda
mull, det skarnet!
Visan trodde han — lät han förstA — att Petter diktat för
honom, ock därför hade han kallat den sin. Men ville Petter,
som lovat modern att stA honom bi i all sorg ock nöd, nu svika
sitt löfte ock övergiva honom, sA skulle Pär genast gA till
Johanna ock säga bänne, att allt var slut. Men sA fick Petter
skylla sig själv, om där inom nästa söndag blev tvA
självspil-lingar i socknen.
Nu blev det Petter som fick se till att trösta Pärnille-Pären.
Ock slutet blev det, att han Atog sig att i vänlighet göra upp
med Boel, sA den saken kunde bli nedtystad. För jag skall
säga oss, att nu, när Petter trodde, att Johanna inte brydde sig
om honom, utan bara om Pär, sA var allt annat rakt intet för
bonom.
Jag, mitt usla best, tordes inte nämna mina vantar, för jag
var rädd, att bAde Rägnel ock bännes Pärnilla skulle gastakrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
