Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Petter ook Pär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag frågade, om han ville ha en sup ock hälla vid tanden.
Men han bara grät sina tröjärm ar pöl våta ock sa, att han inte
knnde vara med på bröllopet.
Då blev jag så förfimrad, så jag visste varken ut eller in,
för det hade sett rent galet ut, om Petter inte varit med på sin
tvillingbrors hedersdag — tvi för heder! jag skulle inte s& illa
säga. I det samma kom brudgumsbestet, len i munnen som
nytt grässmör, talade om moderns dödsstund, om brödrakärlek
ock hin ock hans mor, jag skulle inte så illa säga! Ock så
fick han Petter till att rätta på sig, klä sig i högtidsdräkt oek i
gå brudgummen närmast in i brudehuset. Men i stället för att
andra blir svullna i käftarna, när de haft tandvärk, var
Petter svullen i ögonlocken, ock det nästan lika starkt som
bruden.
Petter bodde hos de nygifta ock skötte jordbruket. Pär
läste tidningar ock en okristlig mängd nya romareböcker, ock
hölls för att vara omänskligt lärd. Svåger ock svägerska
talade sällan ett ord till varandra. Husfolket sa, att Johanna
någon gång brukade hugga på honom, men då tog Får brodern
i försvar ock sa, att fel hade alla, men Petter var änd& en
bra karl.
Under det första året Pär var gift, kom där en ny visa på j
tryck, som sas vara diktad av honom. Ja, du Sissa Knut-Ols, !
du har lärt den av mig. Sjung du, så får vi höra, om den inte
ändå är diktad av Petter. Jag skall börja den:
En gång invid himmelens portar jag stod
— vart kan man i drömmen ej komma? —
ock glädjen gick högt likt en rullande flod,
med stränder i solljus ock blomma.
Min tanke blev stark
som ek under bark,
mitt sinne likt duvan den fromma. i
Då kom där ett moln ifrån skuggornas land
— vad kan ej ur mörkret framglida?
Vid blekblåa blixtar min paradisstrand
jag neder i djupet ser skrida.
Men jorden non står,
ock månen han går
att ljus över stränderna sprida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
