Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Petter ook Pär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet ej, om Eden på jorden kan gro,
— fast drömmarna rinna som strömmar.
Men nog kan bär byggas till himlen en bro,
om järtat än blöder ock ömmar.
I sorgen fäst,
bär brovalvet bäst,
allt Över de stridaste strömmar.
Jag får tårarna i ögonen, mitt gamla Lussefä, var gång jag
hör Sissa Knnt-Ols sjnnga den visan, ock jag tänker på att ingen
mer än jag visste, att Petter varit man för den.
Johanna våndade aldrig höra de här visorna, ock Petter
sjöng dem sällan. Han hade nn blivit en Instig bror, dansade
på lekstugorna, trallade ock gick på, så jag skulle trott, han
hade glömt sitt tycke för svägerskan, om han inte varit så rädd
för att vara ensam med hänne.
Andra året Pär var gift, blev det illa ställt för störstpigan,
så hon måste ur tjänsten. Då svor Pär sig fri inför brodern.
Störstdrängen blev stående för äckan, ock det hettes, att han
betalte fosterlönen för barnet.
Så gick d$r några år, ock så var det lika när igän. Då var
det minstpigan.
Nu måste Pär lösa ut Petter ur gården, ock det var nära
efter att bröderna blivit storm ovänner. För Pärnille-däkerskapet
tyckte, att Petter, som inte hade någon skam att förlora,
eftersom han var ungkarl, kunde stå för saken, för det skulle göra
Johanna rent olycklig, om hon finge nys om hur pigan hängt
efter ock frestat sin husbonde. Ja, sickna historier den Pärnillan
kunde dikta!
Petter hade ändå inte järta till att lemna fädernegården
vind för våg, för Pär var nu nämdeman ock kyrkvärd ock
fattigföreståndare ock, jag hade när sagt, rackare med, så att
han tänkte starkt på att bli vald till riksdagsman, för han talade
värre än en romarebok, styggen.
Ja, en kan både skratta ock gråta, när en tänker sig
tillbaka. 1 hemmet hade Pärnille-däkeren inga barn, men
utom-kring i bygderna har jag räknat åtta, som hörde honom till,
ock utan att Petter hade hört ett knyst därom, var han
misstänkt för de fäm.
Sv. landsm. XIII. 10.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
