Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Petter ook Pär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete, var bekant med hänne, så att hon till en tid flyttade in
till honom. Men bröderna talade inte till varandra, ock det
hettes, att de båda ville väljas till riksdagsmän, så det var
orsaken.
Jag skulle ta bra fel, om inte Rägnel under denna tid
mer än en gång var hos Petter. Ock ordet gick, att Johanna
kom hem till Pär om nätterna. Men bröderna var ju båda för
lärda karlar till att medge sanningen.
Men en dag, kort före valet, kom Pär till Petter för att fl
hans röst. Då blev jag inkallad i kistekammaren. Petter stängde
själv dörren, ock så var det han som räknade upp hela broderns
syndaregister, från Boel till Elna, ock den andre måtte vackert
höra på.
— Jag lovade vår mor att inte göra dig på något sätt för
när, ock det löftet har du att tacka för att du inte är en
utskämd man. Men aldrig skall Petter Jespersson jälpa en —
vore det så hans tvillingbror — till att bli folkets utvalde man,
när han bar tagit livet av sin hustru, säger Petter.
Pär hade hela tiden suttit som en arm syndare på
dyne-kistan, men nu stod där liksom en stråle ut ur skarnets ögon.
Han lyfter upp huvudet, tittar på brodern oskyldigt, som barnet
där föddes i natt, ock säger så milt, så milt:
— Men, min käre bror, min hustru tog ju in förgift för det
hon hållit väl med dig. Både Elna ock Lusse kan vittna om
att hon sa, hon inte kunde leva utan dig. Det trodde jag
Lusse sagt dig. Jag har tegat, för att inte lägga sten på din
börda. Min egen får jag draga bäst jag kan. Vi möts väl en
gång inför vår mor, då får du din dom.
Petter stod först styv ock stum som ett klockfodral; men
så far han rakt på Pärnille-fanskapet, lägger honom tvebockad
över ett skrin där stod, ser efter en käpp, ock jag är inte sen
att räcka honom det första jag fick fatt i, ock det var en sliten
vävtrampa, som tog bra. Ock nu klappade Petter honom, s&
det hördes ackurat som när en piskar en dyna, som där är bra
fjäder i. Det bästa var, att Pär inte tordes skrika, ock jag
passade noga på, att han bara skulle få, så han miste lusten att
sitta som riksdagsman, styggen.
Sen frågade Petter mig, om det var sant, att Johanna
själv tagit livet av sig, ock det måste jag då tillstå att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
