Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Esbern Nillesson ook hans fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga av döttrarna nappades bort av otydda ungkarlar, s& blev
där till sist riktig kvinnobrist.
En av de vackraste ock stoltaste Esbernsdöttrarna, under
de senare tiderna, var Nilla, som gifte sig med sitt
nästsyskone-barn, Lave Esbernsson. Han var ett redigt hoseskaft, så att
kvinnan blev man i huset. Ock därför blev sonen Esbern
vanligen kallad Nillesson. Sådant hade skett förr i den släkten.
Nilla Lavesa hade sina egna tankefunderingar över töser,
ock allt ifrån den dag hännes Esbern qjälv kunde snyta sig,
talade hon för honom om alla de snaror, som av dem lägges
för en oskyldig yngling med fåmtitusen i hemgift. Så att när
prästen talade om en viss person, som går omkring som ett
rytande lejon, tänkte Esbern på en tös med långt, långt gult,
krusigt hår ock ett par ögon, som en kunde tända sin tobakspipa
vid. Han hade också förstås hört prästen säga, att hin kunde
förskapa sig till en ljusens ängel.
Ock ingen kunde väl häller tro, att Esbern Nillesson med
naturliga ock tillåtliga medel fått så starkt tycke till en tös,
som i sin barndom varit på socknen ock såld åt hans föräldrar
till vaktetös ock som hade en mor, som botade barn för skäver
ock äldre folk för kållan ock för övrigt kunde mer än äta
med munnen, för hon kunde viga ungt folk vid träd ock
källor. Ja, Röa-Hana har ni väl hört talas om? Det var hännes
tös; någon far hade hon aldrig haft, därför såldes hon omkring
i socknen.
Nu var Maija aderton år gammal, tjänte i prästgården ock
fick lära allehanda, ock Esbern var på sitt’^jugeandra, så
modern hade för ett halvt år sen haft hans hemgiftssängkläder
färdiga. Det fattades nu bara en passelig fästmö.
Nilla Lavesa reste själv med Esbern till Herbjäragubben,
som hölls för att ha större makt än Röa-Hana. Hon betalte
honom hela fyra riksdaler i silverspecier för att han skulle lösa
Esbern nr snaran. Nilla visste, ser ni, att sonen hade en redig
snara av långt gult, krusigt hår innanför sin lärftsskjortekrage,
ock det var bevis nog!
Esbern var inte häller den som nekade till en sanning.
Han var inte stortalig av sig, fast han var stolt över sin
förnäma släkt. Han slogs aldrig, ändå han var den störste ock
starkaste ynglingen i hela socknen. Men när Herbjäragubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
