Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Esbern Nillesson ook hans fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
majstången i världen. Men när det lider utÅt natten ock
gub-barna fått en knapp i västen, skulle där svängas till med ryska
polskan, ock då bär det sig inte bättre, än att en nämdeman
vid en svängom bugger tösen litet väl grabbhänt i
bakkrusa-dollerna. Påsabandet slets itu, ock påsen flyger den onde i
våld ock träffar Esbern på skenbenet, där han står vid väggen
ock ser på dansen.
»Hali—hopp! Vem rår om den här trallaretaskan?» skriker
en av Esberns kusiner ock nappar påsen. »Här står Esberns
namn, med järtan ock annat filikrams, ock här är grunkor
invärtes!»
Där flockades karlarna omkring påsen, fruntimmerna viskade
häftigt med varandra i en vrå ock tittade på främlingen, som
kommit med sådan falskhet in i den välskapade Esbernssläkten.
Hon såg ut som en död sill ock vågade inte gå över golvet,
utan slog händerna för ansiktet ock gret.
»Påsen är min», säger då Esbern högt ock långsamt. »Jag
fick den i min barndom av min lekkamrat, Marja, som sytt den,
ock jag håller den alltför god till att tjäna till en tvi-fan åt
vanskapta stol le majorskor.»
Där var så tyst i laget, så en kunde höra väggknarren
ringa. .Esbern hade ryckt till sig påsen ock gick ut med den.
Släkten såg ut, som om någon kört förbi den med ett lass
pannkakor, utan att den fått smaka en enda. För nu blev det
vet-ter ligt, att Esbern under alla dessa år inte glömt Marja.
»Vad skulle du med påsen, ditt fä?» sa Esberns farbror till
sin son. »Den luktade Röa-Hana på en halv mil, ock en kan
lita på att det är hon som åter drivit sitt spel.»
Nu tog kvinnoflocken åter till att viska ock vinkade så på
männen. Då träder Esberns moster fram till den gråtande
främlingen ock ber hänne gå in ock förklara sin remedja för
Esbern, för eljest kunde han vara karl till att slå upp med hänne.
Men så sätter hon på dörren, väcker sin far, som sov på
en bänk i stugan, ock reser därpå från hela gillet. Hon sa
inte så mycket som ajöss en gång.
Esbern ovetande höll nu hans kvinnliga släktingar råd om
hnru de skulle få honom löst från vigseln med trädet eller
källan. Röa-Hanan var den säkraste en kunde lita till, för
hon var ju den som själv hade vigt honom. Men om hon så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
