Kardegille. Skånska byhistorier / 36 (1894) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Esbern Nillesson ook hans fruntimmer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då gick bruden själv ut i köket för att hämta sin mor.
Men nu var hon ingenstädes att finna. Det spordes sen, att
hon gått till nästa by för att läsa över ett par förgjorda svin.

— Ja, nu är den historien ute, ock den var ju inte värre, än
ni kunde höra på den, fast den handlade om många fruntimmer
ock bara ett manfolk. Nu kan Mätta Pär-Ols ta ock tala om
en värre, sa Björn ock tände på sin tobakspipa.

— Tala om en värre! sa Mätta ock la ny ull i sina kardor.
Det värsta jag vet att förtälja är om det krig, som i hina
åren stod utrikes, när dansken ock tysken inte kunde samsas
bättre, än att vårt krigsfolk måtte ut för att hålla styr på dem.
Den tiden var det farligt för flickor att leva, det må alla tro,
för här drog krigskarlar omkring nästan i alla byar, ock nattly
skulle de ha, det var det allra värsta.

Ja kors jag minns granngivligen den lördagskväll där kom
inkvartering i Källegården. Det var en flock som skälldes för
Smålands grannadörrar, riktiga attanhalare att se till ock granna
med för rästen, vad de så hittat på för lanter för att få ett sådant
öknamn. Kanske de på sitt eget vis stått på vakt utanför
Små-landsgräbbors dörrar, för de bar sina seder de småländingarna.

Emellertid står just alla fyra Källegårdspigorna ute på
kökstrappan ock blöter sitt bår i dricka, som ju ordentliga
pigor gör — när de inte blivit så vidlyftiga, att de smörjer håret
med isterpomada ock kammar sig varje dag. Där blev en
uppståndelse bland dem, kan en tänka, för pighuset var just
ny-kalkat innantill samma kväll, så att pigorna hade ämnat ligga
i kornladan ett par nätter. Ock nu trodde de, att husbonden
skulle göra den roligheten om inte, bara för det att
krigskar-larna också skulle sova där i halmen.

Ock ja män gjorde han så med, Källegårdsmannen. Ock
därtill satte han med egna händer en stor hänglåsdäker
framför dörren till pighuset om kvällen. Det är levande sanning
jag säger, för jag var själv med, när vi försökte bryta upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>