Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - De två Sandellarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad det inte var galet med krigsfolkskärlek häri landet,
sä var det i Tyskland, för där var frnntimmerna rent ryska
efter svenskarna, ock där var inte en av dessa som fick gä i
fred för dem.
Sa en svensk, att han var gift, sä visste tyskfrantimmerna
inte bättre, än att de menade förgift, ock så skrek de: >h
lipe, lipe man!» Ock lipade själva, som om de fått råttkrnt
i sig.
Sen npptäcktes det, att ’lipa’ var det samma som kärlek.
Men då var många av våra så långt inne i mackabeerna med
liperiet, så självaste generalerna måtte säga till tysktöserna,
att vi bär bemma hade kristliga äktenskap med präst ock allt,
så de fick ta sitt förstånd till fånga ock inte fresta svenskarna
över deras förmåga — de gifte förstås; de andre knnde de lipa
över bäst de ville, sa generalerna.
Så en dag fick vår klockare brev från sin son, som var
fri-volontär i kriget, ock han skrev på tvärs ute i kanten på
brevet, att Sandell råkat i klabberi ock omständigheter för en
tyska — en i hatt ock kappa — ock där var inget annat råd
än ta hänne med.
Där kom liv i klockarebenen, kan tro! för han kände bara
den gifte Sandell. Han satte av till mor Sandell ock tröstade
hänne med att mannen inte var värre död, än att han — ja,
ni vet vad jag menar, prostens krigskärlek med smått ock gott
förstås, fast detta goda inte just skedde i fäderneslandet, som
prosten ville att det skulle.
»Jag vill just se, var Sandell skulle sätta sin hattdam, om
jag toge min jordlapp? Hade detta skett i fredstid, skulle han
blivit evigt olycklig för mig. Men när det nu bara är en tyska,
som han kommit vid i kriget, så får jag väl se, vad jag gör,
när han kommer hem. Men det är då väl, att jag slitit upp
hans civila don, så han slipper att dra det ur huset till en, som
kanske inte har en kristlig upplöt i sin syndiga nederdel», sa
Sandellskan med gråtande tårar till klockaren.
Ock så kom det i tysthet ut i hela bygden, att Sandell
ingått tvegifte — så gott sådant kan ske i Tyskland, förstås, ock
under krigstider.
Aldrig glömmer jag den sommardag, när husarerna
äntligen kom ridande från Köpenhamn. Vi, byns folk, stod i två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
