- Project Runeberg -  Kardegille. Skånska byhistorier /
46

(1894) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - De två Sandellarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Det är visst bäst, att jag med detsamma säger dig, att jag*
tänker höra mig efter tjänst, säger då Sissa, ock var rent tjoek
i halsen.

Han tittade stort på hänne. »Jag har eljes bara väntat pft
detta brev,» säger han, »för att fråga dig, om dn inte vill bli
hos mig —»

— Hnr länge då? Det vill jag min död veta! svarade hon.
Jag blir min död inte skotrasa för en tysk lipeska, det skall
do veta, Sandell! säger hon.

— Gå till sides en liten stund, säger då Sandell till mig,
så får jag tala ett par ord med Sissa.

Jag gick nt i köket, ock där knnde jag ha fått stått ännu,
för de kysstes ock klappades inne i stngan, så de glömde både
lag ock förordning.

— Det var ett nätt samtal, sa jag ock kom in. Vad är
det då för tysk kärlek där talas om i brevet? sa jag.

— Om min tyska svärmors. Hon skriver, att hännes man är
död ock att mitt barn efter honom får ett arv på ett par tnsen.
Prosten har fört skriftväxeln för mig, sa han, ock småsmilade
över hela ansiktet.

Söndagen efter tog han at lysning för sig ock Sissa. Ock
om det nu var för det prosten alltjämt höll vid sina egna
tankar om det goda i fäderneslandskrigskärlek, eller det bara
skedde av glömska, skall vara osagt; men säkert är, att han
kallade Sissa från självaste predikstolen för »hederliga ock
dygdesamma pigan». Det skulle bara varit under fredstider,
som en stackars piga sprungit med brandstodsprutan bakom —
tvi, jag vill inte tänka på en knekt, utan när han är i sin fulla
munderiug! — så hade det varit så lagom dygdesamt. Men i
krig går det som det kan med hedern.

>Nu kan gärna mor i huset lösa på sin historiepåse. Hon
förtäljer alltid något, som kommer en att rysa i ryggen, så
grant är det. Vill mor?» frågade grannens piga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wekardegil/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free