Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Snåla Bertas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enka, som dock egde en huskoja med två rum. För det ena
rummet skulle nu Bertas mor betala tio kronor om året ock
bära in vatten ock plocka bränsle i skogen åt sin värdinna, för
hon var illa balt. Men så skulle denna i stället titta till de
två barnen, när enkan var på utarbete hos bönderna.
14den tiden — det var i början på 1840-talet — fick en
dags-värkskvinna på sin allra högsta höjd 12 skilling ock födan för
en dags arbete, från klockan fäm på morgonen tils solen gick
ner om sommaren. Ock som kosten var knapp i den magra
bygden, så kunde den fattiga modern sällan av den tillmätta
maten spara en bit bröd, om hon själv skulle bli vid krafter
både till att arbeta ock att ha det minsta barnet vid bröstet.
Därför gick den fattige tolvskillingen mäst varje dag i böndernas
fickor för bröd ock mjölk. Ock vad som blev över, fick lov
användas till kläder, så Gud allena måtte veta, hur hon skulle
kunna samla tio kronor till hyran.
Berta hade ingen lön hos prästens, hon fick några avlagda
kläder, som modern lappade ihop, för Berta fick inte ha arbete
i hand, där hon gick eller satt hela dagen vid trädgårdsdammen
ock vaktade på en otalig hop fjäderfä. Hon hade det eljes
gott. Ingen levande själ såg hänne, från det sol stod upp ock
tils sol gick ned, undantagande när hon var inne i köket ock
slängde maten i sig, medan prästfrun själv såg efter kräken,
ock det var, kan en väl begripa, bara ett par minuter vid
middagen. Vid de andra måltiderna bar prästens kloke hund mat
till hänne i en liten korg.
Hon var en stark unge, hon aktade inte rägnskurarna mera
än en gås. »Den samme bärre som väter, han torkar»,
brukade hon säga. Men hon var gruvligt bekymrad för hyran ock
grubblade på hur hon skulle kunna förtjäna pängar.
Hon frågade prästfrun, om hon ville låta hänne sticka
strumpor. Men frun hade fullt upp med mat, pängar ock
allting, ock hon kunde omöjligt tänka, att gåstösen ville ha en
extra inkomst för något arbete i hännes tjänst, utan bara
skrattade ock så, att hon inte ville begära annan gärning av hänne,
än att hon vaktade fjäderfäet ock på lediga stunder ränsade
bort ogräs ur grönsakssängarna.
Då lärde Berta sig att göra flöjt ock visselpipa av
pilgrenar ock sålde dem för en skilling stycket. Men prästen blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
