Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Snåla Bertas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta Jiörde Berta ock Jonas. De rände från både tistlar ock
svinmolla ock benade av mot hnskojan för att se, vad där stod
på. Den översta halvdörren till köket stod på glänt, Berta rev
npp både den ock nedra dörren ock rasade in, ock Jonas hack
i häl efter. Jast som de na ville springa bort till spisen,
sticker den ena käringen ett brinnande ljas in till fyrgrytan. Där
blev en knall, så alla fyra vände benen i vädret, ock grisen
flög rakt upp i skorstenen.
Bertas mor kom först till sans. »Grisen! Hur gick det
med grisen?» skrek hon.
Ja, han låg död under sot, sten ock lera, som fallit ned
från skorstenen. Nu kom också den andra enkan till liv, ock
de tjöt över grisen, så de ingenting annat märkte, förrän Berta
skrek: »Jälp, jälp! Jonas har fått slaget!»
Där låg han nu på köksgolvet ock bar sig åt likadant som
fadern. Men i en handvändning hade Berta med sin mors jälp
klätt av honom varenda tråd på hans skälvande kropp ock
slängt över honom en gammal kjortel, ock så i elden med alla
hans kläder. För det lär vara det enda som kan jälpa, om
det sker första gången en människa har ett sådant anfall.
Detta var nog gott ock väl. Men ingen av dem hade tänkt
på att när kläderna var brända, så kom de inte igän på
kroppen på Jonas, ock skulle han ha kläder hemifrån, måste de ju
säga Hanna, bur allt gått till. Ock då skulle hon aldrig
förlåta varken enkorna eller Berta, att de uppenbart hållit Hanna
Pär-Håkens för att vara en häxa.
Berta bara låg på knä bredvid Jonas ock hade hans huvud
på sin arm ock rätade ut hans knutna fingrar, medan hon grät
stritt som arlarägn ock ropade hans namn. Hännes mor
jämrade sig ömkligt över grisen, ock den andra enkan sa, att det
nu skenbarligen hade visat sig, hur den onde anden farit ur
svinet ock in i Jonas, så att det var väl för dem, att de bränt
krut under kreaturet.
1 allt detta kom Jonas till sans igän ock hörde, vad där
blev sagt. »Tror du också, att jag har trolldom ock sådant där
i mig, Berta?» viskade han så innerligt svårmodigt, så det kunde
röra en sten.
— Nej, Jonas, men jag tror, att vi har skrämt slaget på dig,
ock det gör mig olycklig för hela livet, sa hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
