Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Hagermanska gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har ibland trössat av till släkten längre upp i obygden. Där
kan bon ha kommit nt för vargen eller andra skogens
vilddjur, liksom Josef, då han gick till sina bröder. Men jag kan
i löndom sälja den feta kroppen till Ravnen.
Modern var med om detta, ock som hon var väl förfaren i
hushållsgärning, så grönsaltade bon Björklundskan, innan Lars
körde in med hänne till Hagermanska gården.
Men en kan nog tänka, att en köpman gott kan känna, om
en människa är självdöd eller ordentligen slaktad, så blodet
rHnnit av som på andra kräk. Ock så var Lars nära efter att
ha fått en bra portion bankablått i stället för en slump pängar
av Ravnen. Han vågade naturligtvis inte skicka sådan vara till
hundturken.
Hagermanska gården såldes kort tid därefter till frimurarna,
för det sas, att Ravnen var rädd för att längre driva
hundturks-kommers på egna boliner, utan lät frimurarna överta den. För
se, de kan annorlunda driva en sådan affär, eftersom de har
sina nederlag i så många städer.
De lär likväl vara mäst gridska efter årsgamla dibarn, som
har det sötaste köttet. Därför bar de också sina egna särskilda
barnhus för det ändamålet.
Men det sa min mor, ock hon hade det från själve gamle
Hagerman, att om en frimurare inte noga håller sin knabba
om frimurarnas bela doning, så kaputtas han ock lägges ned
i något ämne, som kallas losch, som ger köttet den smak, som
hundturken bäst tycker om.
Nn skulle jag min liv inte för allt smör i Småland vilja
ha min handel i den gamla Hagermanska gården.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
