- Project Runeberg -  Kardegille. Skånska byhistorier /
65

(1894) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Fru Nödvändigs pälskappa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ut ock iu till min syndige skalle. Men det överdraget kunde,
förstås, inte på samma gång räcka till att bekläda mina härdar,
utan där måste hon, som prästen sa, fllsofera antikt, innan hon
kom ur det beknipet.

Emellertid hade klockaren en stor halvlurvig hund, som
schangserade i brunt ock svart, en gammal racka som höll på
att kvävas i sitt eget ister. Ock det kreaturet lockar min
fri-derinna ifrån klockaren, under preferans, att hon skulle ha
skinnet till en matta i kappsläden.

— Hör, min käre Sven, säger hon så till mig, söt i talet
som gröt om julen, .det är min meuiog att beskänka dig med
ett helt vinterleberi, ock detta ädla, trogna djur har ett skinn
som en tvättbjörn.

— Det olikar jag inte, nådig friderinna, svarar då jag, fast
kadabret inte just luktar rentvättat; ock i levande livet var
klockarens Pollo, med respekt till sägande, ett häljarps svin,
det säger jag, så död han nu ligger här.

— Lukten, min käre Sven, försvinner vid behandlingen, ock
du, som kan så förträffligt bereda fårskinn, skall få förtroendet
att också bereda detta delikata skinn, säger hon.

Jag visste nog, vart hon ville hän med sitt tal, den snega
kanaljan, ock jag hade god lust på hundskinnet. Det kunde
vara lugnt att ha, när jag timtals flck sitta på kuskbocken om
nätterna ock vänta på prästen, när jag skulle hämta honom hos
de andra spelorrarna. Men se skinnet satt ju ännu på
hund-rackan.

— Ja, nådig friderinna, mäler jag då, visst är jag så pass
lärd, att jag tror, att det inte är en kristen människas ära för
när att kränga ett hundskinn över sin syndiga lekamen. Men
inte gör Sven stalldräng sig till rackare ock hundkrängare, det
är det vissa. Ock om jag får prosentera, vad jag tänker, så
kan densamme, som har hängt hunden, också kränga bälgen
av honom, för det är rackarearbete tillhopa, ock klockaren har
bra handlag, kan en se på Pollo.

Hon smakte på detta, ock så gick hon till klockarefrun för
att klaga sin förlägenhet. Vi vet ju, vad detta var för en
maggednsa. Ock hur hon bar sig åt, kom buden av Pollo
samma natt, ock jag blev inte värdig att bereda den, utan det

Sv. landsm. XI/J. 10. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wekardegil/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free