- Project Runeberg -  Kardegille. Skånska byhistorier /
71

(1894) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Hur jag gav en släng åt själve greven, när jag var på Hanaskog efter två fot kalk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Betjänten satte munnen i strut ock sa först »fi!» Sen
frågade han, var jag tänkte styra hän för att köpa två fot kalk
på Hanaskog ock om jag inte hade vett att gå till
kontorsbyggnaden ock få en lapp från inspektoren.

Jag sa då ajöss till kammarhärren. Han var allt litet
krum i levern över min språklighet. Ock jag vred så in på
kontoret.

Där fanns ingen levande själ, mer än en upptrynig hund,
i det yttersta rummet. Men när hunden gav hals, kom ett
manfolk ut från det inre kontoret ock glodde på mig värre än
Boll8tofta tjur. Eljes såg han ut som folket är mäst, ock där
var häller ingen grannlåt att se på hans kläder.

— God dag, tack för förste gång! säger jag ock räckte
fram näven.

Meu karlen var visst närsynt på ögonen, för han lät mig
stå där som en pump med stången i vädret. Han sa ändå
minstingens tack till hälsningen.

— Jag har kört hit till Hanaskog för att köpa två fot kalk,
säger jag.

— Jaså, svarar han ock blir stående som en målad bock.

Jag spräckte honom till på nytt ock sa:

— På vägen träffade jag en betjänt eller kammarhärre.
Han sprack mig an ock sa, att om jag ville köpa två fot kalk
på Hanaskog, så fick jag allt först trabelera mig hit på
kontoret. Men kanske han har varit likaså rävapolisk mot mig,
som blinde Pär var mot pigan, som följde honom över bäcken,
säger jag, het i kalunet; för jag tyckte, att manfolket stod
ock gjorde lanter med mig.

— Hur rävapolisk var Pär? frågar han då.

— Jo, säger jag, han kunde inte bärga sig för att flina,
när tösen kavlade upp sina skört ute i bäcken. »Kan du se, ditt
räliga liv?» skrek hon då till. »Nej, jag kan bara fundas», sa den
blinde. Men tösen rände i väg ock lät Pär stå, där han stod.
Ock så får jag nu också göra, för här finns nog ingen som kan
ge mig en lapp på att jag köper ock betalar två fot kalk på
Hanaskog.

— A, menar han, jag är väl inte blindare, än att jag kan
skriva ett kvitto på två fot kalk. Men akta du dig för varan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wekardegil/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free