Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Hur jag gav en släng åt själve greven, när jag var på Hanaskog efter två fot kalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spektorn sa, att det var fråga om ett kvitto Över två fot kalk
från Hanaskog.
— Han hör inte till godset, säger spektorn ock pekade
nied pännan mot mig.
— Från Truedstorp, ett märkvärdigt ställe, la bokhållaren
sitt ord till.
— Det ligger visst ensligt, menar greven rakt på måfå —
för det var ju alla härrarnas mening att få roligt med mig.
— Ja, säger jag, stället är ändå inte så ensligt, som den
stackars ärtan i härrgårdsfatet. För hon blev rent förskärrad,
när ladufogdens sked var efter hänne. Men jag har en granne,
som är märkvärdig på så vis, att han inte tål kvinnfolk, utan
sköter alla sysslor själv, mjölkar sina kor ock bär mjölksilen
på sig natt ock dag, för att den skall bli torr.
— Det måste vara obekvämt, tyckte spektorn.
— Nej, alldeles tvärt om, härre, för han silar mjölken
genom sin skjortgere.
— Filur! säger då själve greven.
— Filur! tog jag i. Nej, då skulle härr kontoristen ha sett
en soldat, som hette Glans, det var en filur.
Ock så talade jag om en hel del galna pasascher om
honom, däribland hur han en gång skrämt sprallan på ett halvtjog
kvinnfolk, som en natt gick från ett kardgille. Den ullspegeln
hade lagt sig i en rågång, där en självspilling är jordad. Glans
hade satt brinnande fnöske på en nystfot, som han snurrade kring.
Härrarna trodde, att jag skarvade. Därför så upplyste jag,
att Glans til lemed varit i släkt med mig, för hans far hade i
sitt första gifte min mors moster till kvinna, ock i sitt andra
gifte bade han min fars halvsyster. Hon var en holians
rik gräbba, men hade en bror i moderns första gifte, ock han
tog en tös, som inte egde mer än kläderna på kroppen.
Hännes svärmor var en redig portuggla, som aldrig lemnade de
unga i fred. Sonen la sig till att supa i förargelsen, ock
när den fattiga svärdottern beklagade sig, svarade käringen —
ja hon var, skam att säga, min farfars andra kvinna, om jag
räknat rätt — »Kors, super min son!» sa bon. »Kanske han
su-pit upp allt sitt eget ock börjat på ditt?»
Härrarna började nu tro mig; men i alla fall tog jag till
att reda upp i hela Truedstorpa släktskapen, både på Parnlas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
