- Project Runeberg -  Kardegille. Skånska byhistorier /
77

(1894) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Hur jag gav en släng åt själve greven, när jag var på Hanaskog efter två fot kalk - Fastlagsriset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ja, gott folk på detta hedervärda kardegille, det var
enkannerligen bara min mening, att ni skulle få höra, vilken släng
jag gav greven, när jag köpte två fot kalk på Hanaskog. Allt
det andra kom med av oförakt, liksom den bordsbönen som bin
vedkastaprästen läste över liket.
illustration placeholder

— Jag kan se både på klockan ock på mor, att vi mäst
kardat nog igenom både ull ock människor, sa husbonden, så
nu vill jag bara sluta kardegillet med en pasascha om

Fastlagsriset.



I mina pojkår var fastlagsriset lika säkert som pannkakor
vitetisdag ock grönkål skärtorsdag. Ock för att roligheten inte
skulle glömmas, kora säljekäringar till byarna med
ståltråds-ställningar, omvirade med* mångtargade lappar ock utstyrda
med pappersstjärnor. Men detta var bara till en prydnad, för
det rätta riset kom inte i bruk förrän påskafton eller snarare
påskdagsmorgon.

I mitt föräldrahem hade vi några år en kökspiga, som var
lika bred, som hon var lång, ock där var jämt ock nätt sådan
fason på hänne, att en kunde se, vilket som var huvudet ock
vilket som var benen. Men aldrig fattades hon fästmän, för
hon tänkte aldrig på att någon skulle gifta sig med hänne.

En påsk — det var samma år jag läste mig fram — var
Karna, som hon hette, kommen på kant med vår störstdräng
ock hade pratat om, att han förgäves gjorde sig grön för vår
stugpiga. Därför trodde hon, att det gällde hännes bredsida,
när hon nu såg honom binda ett orimligt ris.

Det var mot reglerna att läsa eller haspa dörren, där en
låg den natten. Men en kunde lägga försåt eller ställa bänkar
ock bråte innanför dörren, så en kunde vakna vid bullret.

När Karna hade slutat sina sysslor påskafton, tog hon
stug-pigan till råd, hur de båda bäst skulle kunna fri sig för att bli
risade. Jag stod på lur i bakstugan för att höra, om pigorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wekardegil/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free