Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
magister i JUni. Sommaren och hösten därpå tillbragte han hos
föräldrarna i Lidköping. Hans mål var nu närmast att söka erhålla
docentur under Atterbom, och många förslag om avhandlingsämnen
döko upp hos honom. Såsom gradualavhandling hade han redan
skrivit (på latin) »Om det skönas begrepp inom Kants filosofi».
Wennerberg beslöt sig att för vinnande av docentur skriva »Försök till parallellism mellan de religiösa kulternas och den bildande
konstens historiska utveckling» (tryckt 1846). I sammanhanget
kan också nämnas, att Wennerberg ett par år senare, då han
sökte lektorat i Skara, lät trycka »En vederläggning af Hegels
kritik af Spinoza» (på latin) och dessutom författade avhandlingar »Om möjligheten för dansen att blifva skön konst igen»
och »Om orkestiken hos de gamle».
Man skulle även i musikaliskt hänseende kunna beteckna de
uppsalaår i Wennerbergs liv, som följde efter hans återkomst till
fyrisstaden på nyåret 1846, såsom ett nytt och betydelserikt skede.
Dels började han då att mera offentligt fästa uppmärksamheten
vid sig såsom musikalisk personlighet, närmast inom studentsången, dels skulle hans tidigare ingångna umgänge med de s. k.
juvenalerna nu avsätta märkliga konstnärliga frukter: i deras miljö
inspirerades han till det arbete, som skulle bli hans musikalisktpoetiska mästerverk under ungdomstiden: Gluntarne.
Ett officiellt erkännande av Wennerbergs musikaliska förmåga
kom honQm till del, när han återvänt till Uppsala. Samtidigt som
Wennerberg blev Västgöta nations kurator, valdes han till dirigent
för »Allmänna Sången». På denna post efterträdde han den av sjukdom brutne Fr. R. 0. Meijerberg. Emellertid blev Wennerbergs
verksamhet som sånganförare icke långvarig; den räckte blott vårterminen 1846, varefter han överlämnade taktstaven till med. kand.
J. L. Engström. En avgörande anledning till valet av Wennerberg
som sånganförare låg naturligtvis i, förutom hans allmänna musikaliska kvalifikationer, dels de samlande och betvingande egenskaperna i den unge magisterns personlighet, dels den omständigheten, att han själv var en utmärkt sångare. Wennerberg hade
rykte om sig att i Uppsala vara »den kanske förnämste sångaren i hvarje fall den yppersta första-basem>. 1 Däremot torde han ännu
inte uppmärksammats såsom komponist av studentkörer. Då Wen1
G.
KALLSTENIUS,
a. a., sid. 94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
