Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gare juvenalstycken skilja den nya duettcykeln, som påbörjades
1847 men först avslutades under år 1850, då Wennerberg hade
lämnat Uppsala, var frihet från det speciellt ordensmässiga och
begränsat juvenaliska. Med Gluntarne kom Wennerberg icke endast att ge bilder ur juvenallivet — detta bildade bakgrunden och
lånade verket miljö och figurer. Hela skildringen lyftes här upp
till att bliva en konstnärlig spegelbild av studentlivet i 40-talets
Uppsala, sett med romantikerns och den djupare humoristens ögon.
De olika scenerna få något mera allmängiltigt över sig än t. ex.
De Tre, de fånga ett skede av uppsaliensisk studentanda i dess betecknande sidor och situationer — dock frånsett detta decenniums
politiska studentrörelse, varav juvenalerna föga berördes — och
de båda juvenalfigurerna Magistern och Glunten framstå såsom
två karakteristiska, odödliga typer. Det blir också en viss tidlöshet över det hela. 1
Allteftersom nya gluntsånger blevo färdiga, sjöngos de i Uppsala
av författaren-komponisten och Beronius. Både text och musik,
så utomordentligt enhetligt förenade, väckte det livligaste intresse,
flera av sångerna spredos i avskrifter redan l 848 2 , och den anklang
de väckte gjorde påföljande år frågan om Gluntarnes tryckning
aktuell. Nu mer än någonsin var Wennerberg vorden en medelpunkt i Uppsalas studentliv, en beundrad och onekligen också
bortskämd person, vars tjusning icke många kunde motstå.
Wennerbergs uppsalavistelse börjar dock närma sig slutet. Det
var nödvä~digt för honom att tänka på sin utkomst; de romantiska
ungdomsåren måste vika för livets reella krav och förhållanden.
Visserligen hade Wennerberg för avsikt att i egenskap av docent
i estetik under Atterbom stanna i Uppsala, och han erhöll också
året efter sin disputation för docentur utnämningen till docent
(1847). 3 Hans fader råder honom emellertid att tänka på något
mera nyttigt för framtiden, ty ifrågavarande docentur inbringade
föga ekonomisk fördel. Mer och mer mognade hos Wennerberg
tanken att söka ett lektorat, men beslutet att för levebrödets skull
lämna Uppsala, med vilken stad oupplösliga band förenade honom,
skedde naturligtvis ej utan stor tvekan och inre stridigheter. I
1
2
3
0. SYLWAN, Fyrtiotalets student, Sthlm. 1914, sid. 143.
Inledningen till Giuntarne.
Samma år blev W. även vald till curator curatorum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
