- Project Runeberg -  Gunnar Wennerberg som musiker /
39

(1929) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Jeanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

Skara hade en lektorsplats omsider blivit ledig; Wennerberg sökte
den och blev antagen, och ehuru två medsökande överklagade
utnämningen, blev denna definitivt fastställd. Innan det blev
klart med detta, vistades Wennerberg dels i Uppsala, dels — under
vintertiden 1849 — i hemmet i Lidköping. Därifrån korresponderade han med sina vänner i Uppsala, bl. a. med Josephson,
varvid en del musikaliska spörsmål beröras. I brev till denne av
den 21. jan. 18491 läser man:
»Käre Josephson! -Tack för ditt bref och besvär! Nå! — Nordblom död! — Du söker wäl, naturligtwis. Men får du ej en hel
hop farliga karlar med dig? — Cronhamn, Randel, Aug. Berwald,
Kapfelmann m. fl. — hwad wet jag? — Sqvallra om lite hwad du
tror; det roar mig werkligen att weta. — - — Tack, som öfverser
mina not-krior! Jag skall wäl med tiden laga så, att jag kan korrigera sjelf. Emedlertid tror jag, att jag ej blir någon devouerad
anhängare af d. s. k. Harmoniläran. För mitt öra har längesedan
det horribla i qvintföljder förswunnit; de böra blott ej wara med i
hwardagslag, ty de äro dertill alltför stela (det medger jag!) och
kungliga (det skall du medge!).
Hur mår Lindblad? Tänk om han ville söka Cantorsplatsen i
Skara! Han har det alltför bra i Stockholm för att någonsin komma
sig före att rubba sina stora Capitaler. Nej! — jag bjuder honom
på fattigdom och elände, ett 4-octavigt claver och denna öfvergifvenhet af werlden, under hvilken fantasiens englar wåga sig
fram, kläda af sig för att bada vid stränderna af lycksalighetens ö
och slutligen simma öfver till salighetens fasta land. Just då ritar
han af sina wackraste barn, der han sitter tyst och okammad på
sin trästol, och menniskorna känna igen dem med rördt sinne, ty
de ha sett dem, de också, men för längesedan i en dröm.» Efter att
ha utvecklat en del bisarra hugskott fortsätter brevskrivaren med
en fråga, om Josephson tror honom vara tokig: »Deruti tror du
aldeles rätt. Derför blef jag också wald till Lektor i logiken. Och
hvem sysselsätter sig wäl med logik annat än den, som twiflar
på förståndets säkerhet och således will undersöka dess halt. Och
den, som alltså twiflar på ett object och likwäl undersöker detsamma
förmedelst detsamma, den är wäl ...» — denna passus låter oss
1

I H. Josephsons ägo; delvis återgivet av S.

TAUBE,

a. a. I, sid.

200

ff.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wennerberg/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free