Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå Josephsons yttrande, att Wennerberg roades av att insvepa
sina ord i sofismernas slöja — »Ja! wisst är jag tokig. Men det är
du med; sjelfwa Farbror Nordblom war ej stort bättre. Alla
menniskor, kära du, äro kollriga. Sjelfwa Falkenholm, om hvilken
jag hört det rent gudomliga draget, att han helst spelar fiol i skjortan, har säkert han ock någon fix ide, hvaröfver hans genius ibland
behöfver gråta».
Ett ställe något längre fram i brevet är av intresse, därför att
det ådagalägger, att Wennerberg vid unga år uppmärksammade
den protestantiska kyrkosången: »Ett ord!-Wet du, hvad du skall
och bör göra, om du kommer till Upsala, och som är det förnämsta
du kan göra? — Nej! Nå så hör då! Du skall reformera den lutherska kyrkosången! — Sedan förståndet totalt inkräktat predikstolen
och med stormsteg tycks wilja attackera altaret och en trångskallig
exegetik från den förra och en officiell tros- och synds-bekännelse
från den sednare wilja wara Gudstjenst, så protesterar du från din
orgel med vox humana i spetsen mot ofoget, och din skall segern
bli och Swerges äran.»
I ett senare brev till Josephson, daterat Lidköping den 21. april
18491, talar Wennerberg rätt mycket om Gluntarne. Han säger
sig under sin hemvaro ha skrivit åtta nya gluntar och, ehuru han
förut alls icke var angelägen om samlingens publicerande, är han
nu inte längre obenägen att ge ut den häftesvis. Så kommer han
in på Jenny Lind, som han ger några spydiga gliringar. »Hvad säger
Giinther o~ Jenny Lind? Jag har alltid ansett henne för ej blott ett
musikaliskt snille, utan äfven för ett bland de utmärktaste diplomatiska hufvuden, som Europa eger. Detta sista har jag dock ibland betwiflat; men nu tror jag det igen, ifall det är sannt, att hon blifvit
methodist och blott sjunger andlig musik. ’Wår tid’, hvarom så
mycket skräflas, är wäl egentligen en förb. dum tid, då wi willigt
erkänna, att de enfaldigheter, wåra snillen behaga göra, äro bewis
på det finaste förstånd och den djupaste werldskännedom. Det gör hon mycket rätt uti, att hon gifter sig. Det borde hon till
o. med gjort förr. Det är äfven aldeles detsamma med hvem; blott
han bestämdt tillhör det otäcka könet. Men saken är, att han
måste, efter högst[?] år döden dö; annars blir det skit med wår
Jenny, som med mycket annat rart. — - -»
1
I H. Josephsons ägo; citerat i S. Taube, a. a. I, sid.
242.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
