Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
i Uppsala inför ett större auditorium, blevo spridda under hand
litet varstans och mottagas med hänförelse. Wennerberg hade
beslutat att giva efter för de enträgna uppmaningarna från olika
håll att publicera dem och korresponderar i denna angelägenhet
ingående med musikförläggaren Abraham Hirsch i Stockholm.
Första häftena av Gluntarne utkomma på hösten 1849. Under
följande år, då några återstående gluntsånger tillkomma, fullbordades publiceringen av verket, som med ens gjorde dess skapare
till »Sveriges populäraste man», och varöver Harald Wieselgren
yttrade\ att det tog Sverige med storm och kom som en balsam
över trötta sinnen och som en frigörelse från den missräkningarnas
mara, som 40-talets hetsiga och fruktlösa politiska strider framkallat. Rud. Hjärne berättar2 , att man vid denna tid ej kunde
komma någonstädes, »der sångare och behörigt instrument funnos,
utan att stycken ur Gluntarne klingade. Så i Upsala, så snart i
Stockholm, så säkerligen öfver hela vårt land». I samma mån
gluntsångerna raskt trängde igenom, blev Wennerbergs person
ett samtalsämne för dagen, och det anmärkningsvärda är, att
framgången ingalunda inskränkte sig till tiden närmast efter Gluntarnes publicering; den genklang dessa på kornet tagna, humoristiska och romantiska uppsalabilder väckte, var ej blott sällsynt
omedelbar utan också utomordentligt varaktig: alltjämt då Wennerberg såsom musiker och poet föres på tal, är han för den stora
allmänhet~n i första rummet Gluntarnes skapare. Detta opus är
hans klassiskt vordna chef-d’reuvre.
Men i det jubel, varmed Gluntarne mottagas, blandade sig även
åtskilliga kritiska röster, och dessa komma huvudsakligen just
från kritikernas läger. Den mest omtalade litterära kritiken torde
väl vara Bergstedts mycket nyktra och skarpa recension i Tidskrift
för literatur 18 51. Omdömena från musiksakkunniga voro delvis
erkännande, delvis rätt snäva — det sistnämnda särskilt med
hänsyn till vissa amatörmässiga ofullkomligheter i den musikaliska
strukturen. Vi skola längre fram återkomma till musikkritikernas
utlåtanden och nöja oss här med att anföra ett par stickprov. I
Bilder och Minnen, Sthlm 1889, sid. 171.
Från det förflutna och det närvarande I, Teckningar från Upsala Akademi,
1879, sid. 196.
1
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
