Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledning utföras vid läroverkets årsexamina — dessa voro »ett slags
promotioner i förminskad skala med sina konserter» — och han
själv var ej blott en utmärkt orgelspelare, vid gudstjänsterna gripande åhörarna genom enkelheten och det religiösa allvaret i sitt
föredrag, utan spelade också väl andra instrument, särskilt fagott
och violoncell. Dåvarande kantorn vid domkyrkan, Snöboll, var
utrustad med en kolossal barytonstämma, med vars stentorsklang
han »ryckte med sig såväl kännare som menige man».1 Det fanns
sångkörer och kvartetter bland ungdomen, »som stodo långt öfver
hvad som då för tiden vanligen erbjöds på andra ställen, samt dessutom en orkester, ganska väl försedd med de behöfliga olika instrumenterna, kanske något förstärkt af den i staden då en corps förlagda Westgöta regementsmusik under Gerlachs anförande.»1 Skara
var även en samlingsplats i mindre skala för åtskilliga resande,
konserterande virtuoser.
Den åldrade Zanders avgick från läroverket 1849 — som organist och sånglärare vid seminarium kvarstod han till sin död 1863 och nya fläktar kommo med hans efterträdare Mankell — i förbigående sagt broder till Abraham och Gustaf Mankell. Mellan
honom och den likaledes nyutnämnde Gunnar Wennerberg inleddes
ett samarbete, som avsatte mycket goda frukter. De voro varandra
ömsesidigt behjälpliga vid föranstaltande av konserter med såväl
kör som orkester, och en blick i årgångarna av Skara Tidning från
denna tid. ger intrycket av en betydligt stegrad musikalisk verksamhet vid början av 50-talet. För Wennerbergs del skedde emellertid under en längre tid — vintern 1851-52 — ett avbrott
i skaravistelsen. Han for då nämligen utomlands, och det var först
efter återkomsten från denna resa han kunde verka såsom ett
mera varaktigt stöd för stadens musikodling. Bland konserter,
vilka gåvos under hans första läsår i Skara, skall blott erinras om
en sådan den 11.juni 1850 å gymnasiets solennitetssal, ty vid denna
framfördes två manskörer av Wennerberg: Fansång och Trummarsch.
Wennerberg med sitt mångsidiga verksamhetsbegär, sitt konstälskande sinne och sitt starka inre kulturbehov kunde naturligtvis icke finna perspektivet tilltalande att som lektor klavbindas
Skara i sina bästa år. Han hade ännu inte varit utanför
1
a. a., sid. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
