Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
förkärlek lyssnade till det passionerade tonspråket hos de stridande,
ehuru han gillade neutralitetens åsikter. Och så tillägger han
- vilket är belysande för hans musikaliska inställning och innehåller en kritik, vars principer våra dagars utveckling gjort påfallande aktuella: »Den Schumannska rigtningen är eller blir emedlertid ganska farlig, ty i sin innersta kärna är den egentligen det
subjectivt-skönas sättande jemte eller öfver det objectivt-sköna,
ett konstnärens sjelfbehagliga framställande af sina känslor och
affecter såsom sina, ej såsom mensklighetens i gemen. Den är en
variation på det Almquistska themat ’Så jag målar, ty så älskar
jag att måla’. Det är klart, att med denna grundsats låter sig lätt
förenas originalitet, djup känsla och glödande fantasi! Men svårligen jemnmått, lugn och klarhet. Det är ej om Schumann sjelf
jag talar. Hur snillet, trots afvägar, hinner sitt mål är nogsamt
kändt. Men, tänk hvilka alster hans ’imitatorum pecus’ (i fall
rigtningen kommer att slå an, hvarpå jag ej tviflar) en gång skall
frambringa! Må ingen påstå att en efterapning af Mendelssohn
skulle kunna bli lika vidrig; lika litet som en härmning af Franzens
stil kan bli så förvänd och osmaklig som en af Stagnelii.» Dessa
Wennerbergs ord ha visat sig innebära ett visst mått profetisk
sannmg.
Från Leipzig styrde Wennerberg färden till Niirnberg och därifrån till Miinchen. Här hörde han Mozarts Cosi fan tutte. Han
är förtjust inte bara i operan utan märkligt nog även i själva framförandet. Wennerberg tilltalas mycket av orkesterns placering
(under Lachner), och han ritar t. o. m. av och beskriver ingående
orkesterplanen. En annan kväll bevistade Wennerberg en föreställning av Sophokles’ Antigone med Mendelssohns musik. Men
drama och musik sammansmälte enligt Wennerbergs åsikt icke,
det förra var antikt, den senare modern. Men antik musik vore
otänkbar, uttrycket anser han innebära en motsägelse, såvida musik
till sin innersta kärna är romantisk konst. Dessutom påpekas
diskrepansen mellan meter och rytm i Mendelssohns körer. Den 7. december yttras om Meyerbeers Profeten: »Meyerbeer har
dragit försorg om att ej kompositören till en opera längre behöfver
vara subordinerande. Musiken är ej längre hufvudsak. Den är
allenast med i ett bolag för vinnandet af ett gemensamt yttre ändamål. Den Profet, om hvilken jag nu skrifver, är alltså den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
