Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
eleverna.1 Wennerbergs intresse för bildande konst utvecklades
också vid sidan av de pedagogiska, religiösa och musikaliska
intressena, detta i sådan grad, att han t. o. m. hade planer på att
skriva en konsthistoria. Det kunde inte undvikas, att Wennerbergs arbete måste bliva splittrat. Man förstår, vilka olika verksamhetsgrenar, som korsade sig hos \Vennerberg, då man dessutom
vet, att många ville övertala honom söka befattningen som domprost i Skara, och att hans moder ville, att han skulle sluta med musiken för att söka platsen efter fadern i Lidköpings pastorat; eller
då man å andra sidan vet, hur Wennerberg, när han 1856 besökte
Stockholm, bestormades av musik- och konstintresserade »med
böner att blifva chef för de kungliga teatrarna». 2 — Wennerberg
kände själv, att han hade för mycket om sig. Musiken fick ofta sitta
emellan, såsom antydes i ett brev till Lindblad den 9. febr. 1861 3 :
»Som jag ogerna har många jern i elden på en gång och nu måste
ha ett (af okända dimensioner och qvaliteter) färdigt till hösten,
har jag ock fått taga de öfriga ur ässjan, och bland dem befinner
sig det musikaliska. Om och när det får upphettas igen, står i
Guds hand». Men — som Signe Taube 4 säger — det musikaliska
järnet togs aldrig helt ur elden, det låg och glödde för att när som
helst tagas fram.
Vid nyårstiden 1861 kallades Wennerberg av ecklesiastikministern till Stockholm för att deltaga i ordnandet av Nationalmusei
angelägenheter. Det var beslutat, att Wennerberg först skulle
resa utomlands i och för museistudier, och han for i juli till Tyskland, därpå till Frankrike och så till Holland. Hemkommen
begärde Wennerberg tjänstledighet från lektorssysslan på ett år
för att vara med i kommittens för Nationalmusei ordnande arbete.
Till julen 1862 var han i Skara igen, men ett par år därefter kallades
Wennerberg av nya uppdrag till huvudstaden. Det var meningen,
1 I Skaradjäknen 1925, n:r 1, skriver E. Lundblad, att Wennerberg hade en
sällsynt förmåga att undervisa pojkar. »Han var sträng men rättvis, älskade ej
querulanter och tålde icke vare sig pjoskpedagoger eller tantaktiga pedanter.
- — Gluntarnes skapare och Davids-psalmernas tonsättare ägde på samma gång
en sund och saftig humor och ett djupt, kärleksfullt allvar, tvenne hos en god
lärare nödvändiga egenskaper.»
2 S. TAUBE, a. a. Il, sid. 216.
3 I F. Wennerbergs ägo; delvis återgivet av S. TAUBE, a. a. Il, sid. 209-210.
• a. a. Il, sid. 211.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
