Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
departementet och byråchef för den högre undervisningen. I
nästan samma veva invaldes Wennerberg i Svenska Akademien.
Wennerbergs förhoppningar om att bli museiföreståndare vid Nationalmuseum grusades emellertid genom riksdagsbeslut 1868. En
märklig politisk bana förestod honom, sedan han inträtt i departementet. Då den första De Geerska ministären avgick våren 1870,
blev Wennerberg ecklesiastikminister i Adlercreutz’ regering. En
krävande arbetsbörda och många representationsplikter lades därvid på Wennerbergs skuldror. Här skall icke beröras den mångfald viktiga .politiska och sociala frågor — förslag till ny fattigvårdslag, till värnpliktslag, till omorganisation av elementarundervisningen o. s. v. — som allt mera tog Wennerbergs tid och tankar i anspråk. Särskilt vid riksdagen 1874 gick det hett till, och
Wennerberg utsattes för skarpa angrepp från motståndare. Åtskilliga frågor voro därvid på tal, bl. a. frågan om utgivandet av
en ordbok och påbjudandet av Svenska Akademiens ordlista i skolorna. Överhuvudtaget var det en orolig och jäktig tid för Wennerberg, och att musiken därunder måste komma betydligt i bakgrunden, var den oundvikliga följden. Först under de allra sista
åren av sin levnad, när han befann sig i sin ålders höst, och han
lättats från den politiska bördan jämte andra värv, kom tonsättaren Wennerberg att på nytt utveckla en mera omfattande produktivitet.
Det var sålunda beklagligt nog, att Wennerberg, just då han
blivit bofast i en musikaliskt livaktigare miljö och befann sig i
sin mannaålders mognaste år, varunder man under gynnsammare
omständigheter skulle kunnat vänta sig den rikaste alstringen av
hans hand, genom maktpåliggande arbetsbördor hämmades i sitt
musikaliska skapande. Måhända hade han annars hunnit fullborda
flera verk i den tilltänkta oratorieserien, av vilken efter Jesu födelse endast ytterligare tvenne oratorier blevo komponerade, och
därtill andra större alster, kanske en Faust-opera, vartill Auerbachs
Keller (se sid. 72) kan sägas bilda en liten förstudie. Men om
tonkonsten inför de praktiska göromålen trängdes tillbaka kvantitativt, så är därmed ingalunda angiven någon kvalitativ återgång;
förhållandet är snarare tvärtom, och jag är böjd för att i Wennerbergs oratoriska produktion just se den musikhistoriskt mest intressanta delen av hans insats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
