Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inför den »obegripliga tillgång på musik», som Wennerbergs
mor kunde se utav tidningarna1 , att det fanns i Stockholm, stod
Wennerberg med ungefär lika kritiskt sinne, som när han for
utomlands första gången. Han kan vara lika missbelåten över
framförandet av egna verk som av andras, såsom man ser i ett par
brev till Josephson. 2 Den 11. mars 1865 skriver han med anledning
av att en del nummer ur Jesu födelse hade givits den 1. mars vid
en konsert av D. R. Walin i Jakobs kyrka: »Sedan jag hört den klena
ensemblen i qvartetten och retat mig öfver vår älskelige Mankells
petiga sätt att ackompagnera ariosot, trängde jag mig ut genom
kyrkodörren, och kände mig till mods så som jag blifvit publice
afstraffad. Ja, nog gjorde Walin bättre affär än jag.» Inte stort
mer belåten måtte Wennerberg ha varit efter Oberon på operan, ty
han säger i samma brev: »I förgår hörde jag Oberon för första
gången; och det vill mycket till om jag skall wedervåga en andra».
Det förefaller, som om det här närmast vore Webers verk, som ej
tilltalade honom, men måhända var utförandet inte särdeles lyckat. I brev den 22. febr. 1866 läser man några nya slängar åt den
gamle Abraham Mankell, som vid denna tid överlevat både sin
tid ocl;J. sig själv: »Wår wän Anjou gör en god gerning, då han
finkammar Abraham. Måtte han blott ej uppträda för strängt,
ty då få vi snart se Martyrkransen skugga ’Mankells milda öga’.»
Wennerberg tillägger: »Enleveringen har jag ej hört och tror knappt
jag får någon qväll l~dig till det. — I afton går jag åter på mitt
hufvudnöje i musikväg: Nerudas qvartettsoireer. Förra gången
spelte de som englar; och jag väntar detsamma i qväll, då repertoiren stoltserar med endast de tre stora (instrumentalisternas!)
namn.»
Om Wennerberg i den mån han fick tillfälle besökte operaföreställningar och konserter, så var det honom dock kärast att i hemmets lugn närma sig och syssla med den konst, som mer än allt
kunde skänka honom en momentan avspänning i en jäktad politisk
tillvaro. Han satte sig då helst ned vid sitt harmonium, särskilt
när han plågades av oro, tvekan och bekymmer;» ... det var lätt»,
säger S. Taube 3 , »att i de olika tongångarna aflyssna de stäm1
2
3
S. TAUBE, a. a. Il, sid. 290.
I H. Josephsons ägo; delvis återgivet av S.
a. a. 111, sid. 8.
TAUBE,
a. a. Il, sid.
294
f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
