Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ehuru avsikten ej kom till utförande: denna tanke ha de kommitterade realiserat. Företalet slutar med ett eftertryckligt betonande
av den liturgiska körens berättigande vid den lutherska gudstjänsten. Att Wennerberg själv bidragit till mässmusiken med
två sånger, »Vi prisa dig» (n:r 27) och »0 Guds lamm» (n:r 66),
må här nämnas.
Vi ha nu hunnit fram till de allra sista åren i Gunnar Wennerbergs långa och skiftesrika levnad, men in i det längsta visar det
sig, hurusom intresset för musik hålles levande och — frånsett
dövheten — ogrumlat. Wennerberg får nu tid att på ett ovanligt
utförligt sätt korrespondera i musikaliska frågor: så isynnerhet, som
redan nämnts, med brorsdottern Sara Wennerberg, vars studier
han mycket intresserade sig för och gärna följde. — Av visst intresse är även Wennerbergs brevväxling med den isländske folkvisesamlaren, pastor Bjarni Thorsteinsson, vilken tillfrågade Wennerberg om dennes åsikt beträffande de s. k. tvesongsmelodierna.
Wennerberg svarade, att han ej kände till dem och ej vore rätte
mannen att ge upplysningar om folkvisor, som fordrade ett speciellt studium. Sedan utvecklades en korrespondens närmast
mellan Wennerbergs lilla dotterdotter och pastorn och därefter
också mellan Wennerberg själv och denne. I brev till Thorsteinsson den 10. oktober 18991 skriver han bl. a. med anledning av att
Thorsteinsson sänt en av honom utarbetad isländsk mässa: »Det
är ingen ringa sak att åstadkomma en liturgisk musik. Sjelf har
jag ju måst medverka till vår kyrkas. När meningarne om dess
rätta art äro delade, börja underhandlingar, och med dem följa
medgifvanden. Och så tappas en enhetlig karakter. Hvad nu
beträffar den isländska, så synes mig den — liksom vår — än för
Gregorianskt stel, än för modernt vek i harmonin. — - — Jag
sjelf, nu 82 år fylda, är förunderligen frisk och arbetsför, har
ännu åtskilliga både stats- och kommunaluppdrag och sysselsätter
mig på de långa lediga stunderna med instrumentering af mitt
opus finis, ett oratorium ’Jesu dom och död’, som snart torde bli
färdigt.»
Det återstår blott att omnämna ett par händelser i Wennerbergs
levnad, som höra samman med hans musikaliska insats och verksamhet. Wennerberg var livligt intresserad av den nordiska musik1
I B. Thorsteinssons ägo (Siglufjord); se S. TAUBE, a. a. 111, sid. 275, 276.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
