Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
dentåren behärskas han av den inre disharmoni, världsmelankoli och pessimism, som utgöra en så fruktbar jordmån för den
genuint romantiska konsten. I samma mån han inträder i sin
mogna mannaålder, tränges det svärmiskt-poetiska åt sidan för
osminkad manlig stränghet och samlat allvar. Romantikens fortsatta utveckling mot uppmjukande av formen och konturerna,
mot upplösning av den tonala enheten och mot en i en allt rikare
skala växlande mångfald av harmoniska och instrumentala klangfärger, romantikens framhävande av det utpräglat subjektiva och
dess benägenhet till en sjukligt trånande sensualism — allt detta
blev för Wennerberg något främmande och, man kan säga, direkt osympatiskt. Läsaren återhänvisas i detta sammanhang till
de belysande uttalanden om Schumanns och Mendelssohns musik, som ur Wennerbergs dagboksanteckningar från första utlandsresan citerats å sid. 54-55. Man får alltså bevittna, huru Wennerberg alltmera fjärmar sig från de estetiska ideal, till vilka århundradets fortsatta romantiska (och speciellt »nyromantiska»)
musikutveckling syftade. Ja, det vore icke oriktigt att karakterisera
Wennerbergs egen utveckling i egenskap av musiker såsom fortgående i motsatt riktning mot tidens allmänna. Wennerberg
som musikalisk typ framstår i sin helhet — utan att därmed inlägges något som helst värdeomdöme — såsom konservativ, reaktionär och i märklig grad otidsenlig. Betraktar man andra, med
. Wennerb~rg samtida svenska tonsättare, t. ex. Fr. Berwald, A.
F. Lindblad, J. A. Josephson, Ludvig Norman, Albert Rubenson eller August Söderman, så skall man hos dem alla iakttaga en
mer eller mindre märkbar förändring i stilen, i stort sett betingad
av tidens alltmer skärpta romantiska utvecklingstendens. Minst
framträder detta hos den klassiskt betonade Berwald, vars egenartade tonspråk alltid bär den formella balansens och klarhetens
prägel, mest göra sig tidssymptomen gällande hos den yngste av
nämnda tonsättare, Söderman, vars stil undan för undan omvandlas i djärvare riktning under återverkan från nyromantikens
mästare.
Gunnar Wennerberg åter erbjuder det bland våra komponister
ovanliga exemplet av en man, som, från att ha varit en romantiker
- den där skänkt vår musiklitteratur ett av dess mest senterade
verk — ställer sig i uppenbar opposition mot de tidsbetonade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
