Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det felet att icke stå i öfverensstämmelse med texten eller icke vara
sångbar — ett mycket vanligt fel i icke-italienska kompositioner utan en för öga, öra och känsla lika underbart herrlig, en sådan
som t. ex. Händels ’Durch seine Wunden’ i Messias.» Det är
också karakteristiskt, att Wennerberg berömmer utförandet, därför att det ej gav rum för rallentandos, portamentos, forte och
piano utan fortgick »i sträng takt», med »noggrann angifning af
hvarje tom> och i »jemna och fulla drag såväl med stråken som
anden». Wennerberg har genom att verkligen leva sig in i denna
art av musik utvecklat en stark känsla för stil, men det ligger här
nog något mer än blott stilkänsla, det är en reaktion mot den romantiska subjektiviteten, som lyser fram. Wennerberg lägger emellertid — det måste fasthållas — icke i dagen någon spekulativ
tendens: Bachs instrumentalt-kontrapunktiska konstruktion ligger
honom icke så nära som Händels och gammalitalienarnas mindre
abstrakta, mera klangligt omedelbara vokalstil. Wennerberg,
med sin avgjorda inställning på den mänskliga sångrösten och
dess resurser, fordrade även av den stränga musiken hänsyn
till klangligt välljud, han såg fullkomligheten däri, att det reellt
klangliga icke skulle undertryckas av själva iden. I detta avseende var Lottis Kyrie mönstergillt: »Man kommer så lätt, genom tusende rön, derhän att man säger: ja, det <ler är förträffligt,
men det tager sig ej ut; för tanken är det skönt, men för örat har
det ej det fulländade behag som t. ex. denna visa, denna vals ...
Det var ej så jag tänkte nu, under afhörandet af detta Kyrie.» -Strax därefter läser man följande, ur hjärtats djup sprungna rader:
»Jag kanske uppskattar de äldre italienska mästarne för högt, men
då har det säkerligen sin rot i ett temligen allmänt underskattande
och förgätande af deras arbeten. Hur vanligt är det ej att träffa
älskare af musik, ja, till och med utmärkta idkare af densamma,
som ej känna mer af Palestrina, Leo, Lotti, Marcello, Caldara och
andra italienska mästare än namnen! Och hur idealiskt-herrliga
saker hafva ej de skrifvit för det ädlaste af alla instrumenter — menniskorösten! Ära och kärlek åt allt skönt! — Det uttömmer sig
lika litet inom musiken i namnen Mozart, Haydn och Beethoven,
som inom måleriet i Rafaels, Diirers och Rubens’ .»1
1
Ur dagboksanteckningar, pub!. i Ny Tidning för Musik, 1853-1854.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
