Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
nya italienska musiken, d. v. s. inte så mycket av den modernare
andliga som av den dramatiska. 1
Wennerberg är en av vårt lands mest representativa äktsvenska
kulturpersonligheter. Antingen man tänker på studenten, lektorn
eller statsmannen, så utgör det fosterländska draget en av de mest
betvingande egenskaper, som besjäla hans väsen och verksamhet.
Denna nationella känsla kom naturligtvis även att göra sig gällande
i hans konståskådning, såväl beträffande den bildande konsten
som i fråga om musiken. Vid en diskussion i riksdagen med anledning av striden mellan Konstakademien och »opponenterna»
yttrade han bl. a. 2 : »Man kan med rätta få ett stort erkännande
blott såsom en framstående konstnär, men man kan förtjäna ett
ännu större, om man tillika lyckas ställa sin konst på en nationell
grund». Wennerberg har som skapande musiker spelat på deciderat nationella strängar i sina studentkörer och i några sånger även
anknutit till folktonen. 3 Dock är det i körerna framför allt texten
och det bakom samlade dådkraftiga temperamentet, som skänka
den nationella prägeln. Man måste annars konstatera, att Wennerbergs rent musikaliska stil icke är direkt svenskt utpräglad.
Det nationella elementet är åtminstone icke avgörande, och varken Gluntarne eller de andliga verken äga några påfallande svenska egenheter i melodik och harmonik. Detta är så mycket anmärkningsvärdare i en tid, då den nationalromantiska rörelsen i
musiken tog ett utomordentligt imponerande uppsving, då folkmelodier oörjade samlas i mängd och utnyttjas i högre konstnärliga syften. Även i detta avseende står Wennerberg — icke teoretiskt, men i praktiken — väsentligen på sidan om tidens aktuella
strömningar. Man får emellertid ta med i räkningen Wennerbergs
dominerande intresse för andlig tonkonst, i vilket sammanhang ett
tillgodogörande av den nationellt-folkliga stilen låg mindre nära
till hands än inom profana former.
Gunnar Wennerberg var inom musiken autodidakt, och strängt
taget skulle man kunna benämna honom en högtbegåvad, musikJfr
2 S. TAUBE, a. a. III, sid. 224.
sid. 58.
Wennerberg uppskattade dock livligt våra folkvisor och var särskilt förtjust i Per Svinaherde. C. R. NYBLOM (a. a. Il, sid. 222) berättar om Wennerbergs föredrag av denna visa: »Så har aldrig någon uppträdt i den sången, med en
enkel, men talande handling, som lifslefvande visade, huru kungasonen växte
upp ur svinaherdens låga skepelse».
1
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
