Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
älskande amatör. Han var själv väl medveten om gränserna för
sitt musikaliska kunnande och önskade, att han erhållit en ordentlig undervisning, något som lyser igenom, då han skriver till sin
brorsdotter1 : »Ja, tack skall du ha, som begagnat din undervisning
så bra! Sådan har jag aldrig fått. Det lilla jag kan har jag måst
lära mig sjelf på lediga tider.» Väl fick Wennerberg, som förut
nämnts, då och då råd och vinkar av vänner bland musiker (A. F.
Lindblad, Josephson och C. Nordqvist), men regelbunden undervisning åtnjöt han ju aldrig. Och att på egen hand förskaffa sig
tillräckligt omfattande teoretiska insikter i förening med tadellös
praktisk-teknisk kompositionsfärdighet — därtill gavs honom icke
nog tid och ro. Då man sålunda fastställer, att Wennerberg som
musiker var amatör, ehuru en sådan av ovanliga mått, är därmed
given en viktig synpunkt, vilken måste medverka vid värdesättandet av Wennerbergs musikaliska gärning. Att bara utan
vidare klandra eller rycka på axeln åt vissa tekniska brister
eller ojämnheter vore felaktigt. Det problematiska ligger innefattat i frågan: i vilken mån har Wennerberg trots begränsningen
och den relativa knappheten i sin teoretiska och tekniska utbildning förmått realisera sina konstnärliga intentioner; har förmågan
i tillräcklig grad hållit jämna steg med gestaltningsviljan, för att
det färdiga konstverket som sådant skall äga inre, organisk livskraft?
Svaret på denna c~ntralt siktande fråga skall i utförligare form
framgå ur den följande kritiska undersökningen av Wennerbergs
kompositioner. Här skola endast framhållas ett par allmänna drag.
Naturligtvis märker man ibland, i synnerhet i verk från ungdomstiden, ett dilettantiskt handlag, men mer och mer skönjes, hur
han blir förtrogen med de musikaliska uttrycksmedlen, så i form,
stämföring och harmonik som — under senare år — i instrumentation. Det var ju självfallet, att Wennerberg med sin uppriktiga
beundran för Händel och de gamla italienarna skulle söka tillägna sig en skrivteknik av det gedigna slaget, framför allt då
i den kontrapunktiska stilen. Och i själva verket går lusten för
kontrapunkterande stämföring igen mer eller mindre i nästan hela
hans produktion, från det tidigaste stadiet och fram till de allra
1 Brev den 2. aug. 1899 (i Sara Wennerberg-Reuters ägo); citerat i Svenska
Dagbladet den 22. jan. 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
